Meny
Om det gäller ett EU-förslag, ett konkurrensärende, eller statistik.
Enklast kanske är att börja på EU-kommissionens kontor i Stockholm. De har en presstjänst som kan svara på en del men framförallt kan de ta reda på det du behöver veta. Eller slussa vidare.
EU-kommissionens presstjänst i Bryssel är annars välbemannad. Den består av en talesperson per kommissionär (= olika sakområden) och dessutom har alla talespersoner assistenter.
De har bakgrund, fakta och statistik, de vet hur läget ser ut i olika EU-länder, de kan förklara avsikten med ett förslag och hur EU-lagstiftningen fungerar.
Obs, inte alla får uttala sig med namn till massmedia och de kan därför be om att inte bli citerade.
Att prata med handläggare på EU-kommissionen är inte omöjligt men kom ihåg att de får inte heller uttala sig till media i EU-kommissionens namn och kan därför inte citeras. Den information du får är därför enbart bakgrund. (Som regel skickar de dock dig tillbaka till presstjänsten för att slippa råka illa ut med en journalist som inte respekterar ”off the record-principen”.)
Om det pågår förhandlingar, om utrikespolitik och toppmöten är ministerrådet eller parlamentet rätt plats.
EU:s ministerråd har en presstjänst där talesmännen är uppdelade per ministerråd (= olika sakområden).
De har all bakgrund, de vet var skiljelinjerna går mellan olika länder och kan ofta gissa hur nära ett förslag i förhandlingarna är att nå i mål.
Ministrar är ju inte alltid på plats i Bryssel och när de inte är det, förhandlas frågorna mellan EU-ländernas permanenta representationer i Bryssel. När ambassadörerna möts heter de Coreper I (fiske och jordbruk, konkurrens, arbetsmarknad, miljö och transport) eller Coreper II (utrikes, ekofin, inrikes och juridiska frågor, toppmötet).
Den svenska representationen i Bryssel har under ledning av sin ambassadör (för närvarande Mikaela Kumlin) 120 personer anställda vilka ofta hämtats direkt från sakdepartement för att följa sina frågor i EUs beslutsprocess.
Här finns ett svenskt pressråd med flera assistenter.
Varje EU-land har sin egen permanenta representation i Bryssel med utsända. Talespersonen där, på respektive lands representation, kan berätta hur deras land ser på olika EU-förslag.
Europaparlamentet är alltså med-lagstiftare i EU. Ledamöterna här blir väldigt glada att höra av journalister och kommenterar gärna det som pågår. Även Europaparlamentet har ett kontor i Stockholm där man kan få hjälp att hitta rätt.
Europaparlamentet har förstås också en presstjänst som kan bistå med information om var förslagen ligger, vem som är rapportör, när en fråga kommer upp till behandling, och så vidare.
För att få veta mer om innehåll i en specifik politisk diskussionen, är rätt person den som är rapportör (beredande parlamentsledamot) i ett ärende. Vem rapportören är i ditt ärende hittar du här.
Kontaktuppgifter för alla ledamöter finns här.
För varje rapportör finns dessutom skuggrapportörer i övriga partigrupper som följer ärendet nära (samma länk som ovan).
Alternativt kan man gå till det utskott där rapporten behandlas (länken ovan igen) och se om det inte finns en svensk ledamot i utskottet.
Varje EU-fråga har sina lobbyister – företag eller intresseorganisationer från näringslivet, miljörörelsen, medborgarrättsgrupper, fackförbund, konsumentintressen, och så vidare. De följer ”sina” lagstiftningsärenden extremt nära, de kan berätta om problem eller fördelar med förslaget för just deras grupp.
De allra flesta har kontor i Bryssel för att inte missa något.
Paraply för näringslivet heter Business Europe.
Fackförbunden finns hos Etuc.
I Bryssel finns sedan alla stora grupper representerade som Amnesty, Greenpeace, Rädda Barnen, konsumentorganisationerna, kyrkorna, jordbrukssektorn, migrantorganisationer…
Alla lobbyister som har registrerat sig finns i detta ”Transparency Register.”
Det finns mer än 300 kontor från regionala och lokala organ i Bryssel som följer med i allt som kan angå dem.
Tio av dessa är svenska regionalkontor. Dessutom har Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, ett eget Brysselkontor.
EU har ett remissorgan för alla frågor som berör regioner – det heter EU:s regionkommitté.
I Sverige behandlas EU-förslag dels i riksdagens fackutskott men kanske framförallt i EU-nämnden, det utskott som ger mandat till svenska ministrar på väg ner till Bryssel för att förhandla.
Ledamöterna i EU-nämnden bör kunna berätta vad deras parti har för åsikt om pågående EU-diskussioner.
Europaministern deltar i vissa rådsmöten i Bryssel och har inte minst ett ansvar för EU-information på hemmaplan.
Svenska myndigheter berörs ofta direkt av EU-lagstiftning och bistår departementen när en svensk ståndpunkt ska arbetas ut inför förhandlingarna.
Deras handläggare ingår ofta i EU-kommissionens expertgrupper som beslutar om teknikaliteter i lagstiftningen.
Vissa myndigheter berättar på sin hemsida vilka EU-kommittéer de sitter i och vilken handläggare man kan söka.
Andra gör det inte. Men det lönar sig alltid att ringa växeln, någon har alltid ett direkt ansvar att följa den fråga du jobbar med.
Akademiker sitter ofta på god sakkunskap och kan kommentera:
EU-kollen är en del av ett projekt som drivs av Medieinstitutet Fojo och som finansieras av Regeringskansliet. Förutom sajten, som uppdateras regelbundet med nya frågor och svar, arrangerar vi inom projektet kurser med resor inom EU och seminarier runt om i Sverige. Alla aktuella Fojo-kurser kan du hitta här.
EU-kollen lyfter fram aktuella frågor och redovisar både EU:s linje och Sveriges inställning. Här får journalister en kortfattad och tydlig överblick av frågeställningen och tips på vidare läsning.