EU-BUDGETEN

EU lägger fast budgetramar för sju år framåt. Den nuvarande budgeten löper ut i december 2020 så den kommande täcker alltså åren 2021 till 2027.

Beslut om budgeten fattas av EU:s stats- och regeringschefer och samtliga måste vara eniga. Europaparlamentet har sedan vetorätt och brukar använda den till att kräva ändringar.

Handlingsspelet är mycket intrikat. Även om medlemsländernas avgifter baserar sig på en förutbestämd fördelning (i princip ens BNP) så beror slutsumman för var och en på hur stor den samlade EU-budgeten blir, hur stora bidrag ett land kan räkna hem (hur stort jordbruksstödet blir eller forskningsanslagen) och hur rabatterna fördelas.

Det sistnämnda stammar från 1985 när Storbritannien pratade till sig en rabatt om 66 procent av mellanskillnaden mellan deras EU-avgift och deras EU-bidrag. Danmark, Sverige, Nederländerna, Tyskland och Österrike pratade 1999 till sig en rabatt på deras andel av den brittiska rabatten (25 procent). Senare har Sverige skaffat sig två andra rabatter, en på momsavgiften och en på BNI-avgiften.

Diskussionen blir också politisk. Hur mycket pengar man spenderar på ett visst samhällsområde är ju ett politiskt val.

Debatten om nästa sjuårsperiod, inleddes överraskande med att 24 EU-länder förklarade sig villiga att öka sin EU-avgift för att ge EU mer pengar att använda. Framförallt nämndes gemensamma åtgärder inom försvar, gränser och antiterrorism. Extra pengar är särskilt välkomna eftersom Storbritannien lämnar EU vars medlemsavgift stod för 10-12 procent av EUs intäkter.

Den svenska regeringen har förklarat att huvudmålet för Sverige i dessa budgetförhandlingar är det motsatta, att få behålla svenska avgiften på samma nivå.
Under förhandlingarnas gång har tre nettobetalade länder anslutit sig till en svensk önskan om återhållsamhet (Danmark, Nederländerna och Österrike) medan Tyskland bytt fot flera gånger.

I EU-kommissionens förslag från maj 2018, ökas anslagen till just de områden som flera länder nämnt ovan, liksom till forskning, digital utveckling samt klimatåtgärder. Jordbruk och regionalpolitik föreslås få minskade bidrag.

Andra nyheter i budgetförslaget, är att alla rabatter föreslås försvinna och att utbetalning av vissa EU-bidrag bör kopplas till att ett land respekterar rättsstaten.
Dessutom föreslås att EU ska skaffa sig andra intäkter utöver medlemsländernas avgifter. En plastavgift är på förslag (en straffavgift för all plast som inte återanvänds). Likaså föreslås att pengar som kommer in från EUs utsläppshandel kan gå till EU-kassan (idag går pengarna till respektive medlemsland). Ett tredje förslag är att en andel av bolagsskatten skulle gå till EU-kassan.

Sjuårsbudgeten anger som sagt ramar och övergripande belopp. Därefter tas för varje enskilt år en mer detaljerad budget. Det går till så att EU-kommissionen lägger ett budgetförslag senast den 1 september varje år, byggd på förslag från rådet och parlamentet. Senast oktober ska rådet ha enats om sin åsikt varpå parlamentet har 42 dagar på sig att föreslå ändringar. Före årets slut ska man ha enats om kommande års budget.

Några tumregler om EUs budget är att;

• EU får inte ta upp skatter och får inte låna – man är alltså beroende av medlemsländernas inbetalningar.
• EU får inte gå med minus.
• Varje sjuårsbudget kommer med ett tak – mellan 2014 och 2020 får budgeten inte överstiga 1,23 procent av EU-länderna samlade BNI.
• Om EU-länderna inte lyckas enas om sin budget så fortsätter förra årets budget att gälla. EU kan alltså aldrig få en ”shut down” som amerikansk statsförvaltning ibland råkar ut för.