RÄTTSSTATEN

Det land som vill bli EU-medlem måste vara en rättsstat, en demokrati och respektera EUs värderingar.
Tyvärr är kraven inte lika hårda på att förbli en demokratisk rättsstat när man väl kommit in.

Hösten 2018 röstade Europaparlamentet med överväldigande majoritet att det var dags att släppa lös artikel 7, även kallat atombomben, över Ungern. Den ungerska regeringen har efter 2010 under sin premiärminister Orban underminerat rättsväsendet genom att låta ersätta sittande domare med mer politiskt följsamma personer, underminerat pressfriheten genom att införa censur och krav på journalister. Man har också hindrat medborgarrättsorganisationer som t ex Amnesty och Rädda Barnen att arbeta i landet genom att förbjuda dem att ta emot stöd från utlandet (sina moderorganisationer).

Även Polens regering har efter 2015 bytt ut domare och andra misshagliga i statlig ledning, försvårat för journalister att arbeta. HBQT-personer trakasseras ostraffat och flera städer i Polen har utropat sig som “HBQT-fria zoner.”

En svårighet är att det finns inga specifika EU-regler som beskriver hur en rättsstat måste se ut, inte vad pressfrihet exakt innebär eller radar upp alla förbjudna sätt att underminera medborgerliga rättigheter. EUs krav på respekt för rättsstat och medborgerliga rättigheter är övergripande, inte detaljerade.
En annan svårighet som följer av den första, är att EU har saknat verktyg för att dra i bromsen när medlemsländer får regimer som vill slå in på vägen mot en auktoritär stat.

Vad EU haft att ta till, är så svåranvändbart att det döpts till ”atombomben” – artikel 7 i EU-fördraget. Den säger att vid grova överträdelser mot EU:s värderingar kan ett lands EU-medlemskap suspenderas. Paragrafen kom in i fördraget sedan Österrike år 2000 tagit in ett högerextremt parti i regeringen. Dessförinnan hade ingen ens tänkt tanken att EU:s demokratiska länder skulle kunna överge sina värderingar.

Att suspendera ett land vore extremt allvarligt. Artikel 7 kräver därför enhällighet i ministerrådet för att fälla ett land. Ungerns regering har offentligt lovat att aldrig rösta emot Polen i ett sådant ärende och Polens regering håller på samma sätt Ungern bakom ryggen. Därmed är artikel 7 rätt mycket satt ur spel.

I januari 2016 inledde EU-kommissionen ändå första fasen av artikel 7 mot Polen. Det är en lång, utdragen process där kommissionen och landet ska föra en dialog för att se om man kan förmål lannet att ändra sig. Polen gjorde aldrig det mer än i småsaker. Först mer än tre år senare, våren 2019 , kände sigvar EU-kommissionen redo att våga hävda att Polen brister i respekt för rättsstaten.
Men fortfarande i januari 2021 har Polen inte sanktionerats på något sätt.

Mot Ungern, där läget för rättsstaten är ännu värre, har kommissionen inte gjort något alls. I september 2018 krävde då EU-parlamentet att processen i artikel 7 måste dras igång. Resultatet av detta 2,5 år senare är att EUs justitieministrar hållit ett samtal med Ungerns justitieminister som hånade ordförandelandet Finland och hävdade att andra EU-länder var mycket värre än Ungern.

I december 2020 fick EU sent omsider en ny möjlighet att ingripa.
EU-kommissionen hade föreslagit att man skulle använda sig av ordningsregler för EUs finanser, som ett sätt att lyckas straffa länder som undergräver rättsstaten. Fördelen var att det enbart behövs kvalificerad majoaritet i ministerrådet för att genomföra något sådant. Ungern och Polen kunde äntligen röstas ned.

Sedan januari 2021 har alltså EU-kommissionen möjligheten att föreslå att EU-bidrag ska dras in eller frysas för ett land som t ex inte låter domstolar arbeta oberoende eller inte slår ner på  korruption. För att fälla ett land krävs kvalificerad majoritet i ministerrådet.
Så att studenter, forskare eller småföretagare som beviljats EU-bidrag inte ska straffas för brott som en regering begått, har de en chans att få ut dessa via kommissionen i Bryssel.

Verktygen finns till slut. Nu hänger det på om EU-kommissionen väljer att ta konflikten med de länder som inte sköter sig.

DET JURIDISKA LÄGET

Den straffande artikel 7 i EUs fördrag anger att det ska finnas:

”…en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter värden som anges i artikel 2. ”

Dessa värden är mer bestämt:

”…respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter….i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.”

Artikel 7 beskriver en process i flera steg att följa innan ett land kan straffas.

Steg 1 är att EU-kommissionen ska utvärdera situationen i landet. Att inleda en sådan utredning kräver stöd från fyra femtedelar av EU-regeringarna. Så långt kan kan alltså Ungern och Polen inte stoppa processen.

Steg 2 är att EU-kommissionen med stöd av sin utvärdering lägger fram sin rekommendation till ministrarna om att avskriva eller besluta att ”en klar risk finns…”. Men detta kan ändå inte ske förrän landet har fått en chans att bättra sig i en dialog. Fördraget säger: ”Innan detta slås fast ska rådet höra den berörda medlemsstaten och får i enlighet med samma förfarande framföra rekommendationer till denna stat.”

Steg 3 är att ministrarna på rekommendation från EU-kommissionen röstar om att suspendera ett lands rösträtt och eventuella andra EU-rättigheter. Ett sådant beslut fattas med enhällighet. Berört land får inte rösta.’

Om ett land kan visa att det har återgått till att respektera de grundläggande värderingarna, lyfts suspenderingen efter omröstning i ministerrådet.

RÄTTSSTAT SOM VILLKOR FÖR EU-BIDRAG

För att få bidrag ur EUs sjuårsbudget 2021 eller EUs återhämtningsfond (coronafonden), krävs att ett land inte underminerar rättsstaten på ett sätt som öventyrar EU-medel.

Initiativet att reagera ligger hos EU-kommissionen som kan föreslå att ett lands utbetalningar av EU-bidrag fryses eller dras in.
Kravet är att…:
”…överträdelser mot rättsstaten i ett land kan skada, eller allvarligt riskerar att skada, EUs finansiella intressen på ett tillräckligt direkt sätt”.

Detta kan vara att skada oberoendet i domstolsväsendet, att inte undvika eller att stärka oberättigade eller olagliga myndighetsbeslut, att inte erbjuda goda möjligheter för att få sin sak juridiskt prövad.

EUs ministerråd ska inom en månad (kan förlängas till tre månader) fatta beslut om ett sådant förslag med kvalificerad majoritet. Ministerrådet ska också avgöra vilket straff som är proportionerligt – att frysa, helt dra in eller bara skjuta upp utbetalningar.
Landet ska ges rätt att kommentera eller erbjuda sig att korrigera överträdelserna.
För att enskilda medbnorgare eller företag inte ska drabbas när deras regeringar begår övergrepp, kan dessa klaga till EU-kommissionen om uteblivna stöd så att de kan utbetalas (de dras sedan på landets framtida utbetalningar).