Hösten 2018 röstade Europaparlamentet med överväldigande majoritet att det var dags att släppa lös artikel 7, även kallat atombomben, över Ungern. Den ungerska regeringen har efter 2010 under sin premiärminister Orban underminerat rättsväsendet genom att låta ersätta sittande domare med mer politiskt följsamma personer, underminerat pressfriheten genom att införa censur och krav på journalister. Man har också hindrat medborgarrättsorganisationer som t ex Amnesty och Rädda Barnen att arbeta i landet genom att förbjuda dem att ta emot stöd från utlandet (sina moderorganisationer).
Även Polens regering har efter 2015 bytt ut domare och andra misshagliga i statlig ledning, försvårat för journalister att arbeta. HBQT-personer trakasseras ostraffat och flera städer i Polen har utropat sig som ”HBQT-fria zoner.”
En svårighet är att det finns inga specifika EU-regler som beskriver hur en rättsstat måste se ut, inte vad pressfrihet exakt innebär eller radar upp alla förbjudna sätt att underminera medborgerliga rättigheter. EUs krav på respekt för rättsstat och medborgerliga rättigheter är övergripande, inte detaljerade.
En annan svårighet som följer av den första, är att EU har saknat verktyg för att dra i bromsen när medlemsländer får regimer som vill slå in på vägen mot en auktoritär stat.
Vad EU haft att ta till, är så svåranvändbart att det döpts till ”atombomben” – artikel 7 i EU-fördraget. Den säger att vid grova överträdelser mot EU:s värderingar kan ett lands EU-medlemskap suspenderas. Paragrafen kom in i fördraget sedan Österrike år 2000 tagit in ett högerextremt parti i regeringen. Dessförinnan hade ingen ens tänkt tanken att EU:s demokratiska länder skulle kunna överge sina värderingar.
Att suspendera ett land vore extremt allvarligt. Artikel 7 kräver därför enhällighet i ministerrådet för att fälla ett land. Ungerns regering har offentligt lovat att aldrig rösta emot Polen i ett sådant ärende och Polens regering håller på samma sätt Ungern bakom ryggen. Därmed är artikel 7 rätt mycket satt ur spel.
I januari 2016 inledde EU-kommissionen ändå första fasen av artikel 7 mot Polen. Det är en lång, utdragen process där kommissionen och landet ska föra en dialog för att se om man kan förmå landet att ändra sig. Polen gjorde aldrig det mer än i småsaker. Först mer än tre år senare, våren 2019, kände sig EU-kommissionen redo att våga hävda att Polen brister i respekt för rättsstaten.
Men fortfarande i januari 2021 har Polen inte sanktionerats på något sätt.
Mot Ungern, där läget för rättsstaten är ännu värre, har kommissionen inte gjort något alls. I september 2018 krävde då EU-parlamentet att processen i artikel 7 måste dras igång. Resultatet av detta 2,5 år senare är att EUs justitieministrar hållit ett samtal med Ungerns justitieminister som hånade ordförandelandet Finland och hävdade att andra EU-länder var mycket värre än Ungern.
I december 2020 fick EU sent omsider en ny möjlighet att ingripa. EU-kommissionen hade föreslagit att man skulle använda sig av ordningsregler för EUs finanser, som ett sätt att lyckas straffa länder som undergräver rättsstaten. Fördelen var att det enbart behövs kvalificerad majoritet i ministerrådet för att genomföra något sådant. Ungern och Polen kunde äntligen röstas ned.
Sedan januari 2021 har alltså EU-kommissionen möjligheten att föreslå att EU-bidrag ska dras in eller frysas för ett land som t ex inte låter domstolar arbeta oberoende eller inte slår ner på korruption. För att fälla ett land krävs kvalificerad majoritet i ministerrådet.
Så att studenter, forskare eller småföretagare som beviljats EU-bidrag inte ska straffas för brott som en regering begått, har de en chans att få ut dessa via kommissionen i Bryssel.
Verktygen finns till slut. Nu hänger det på om EU-kommissionen väljer att ta konflikten med de länder som inte sköter sig.
Den straffande artikel 7 i EUs fördrag anger att det ska finnas:
”…en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter värden som anges i artikel 2. ”
Dessa värden är mer bestämt:
”…respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter….i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.”
Artikel 7 beskriver en process i flera steg att följa innan ett land kan straffas.
Om ett land kan visa att det har återgått till att respektera de grundläggande värderingarna, lyfts suspenderingen efter omröstning i ministerrådet.
För att få bidrag ur EUs sjuårsbudget 2021 eller EUs återhämtningsfond (coronafonden), krävs att ett land inte underminerar rättsstaten på ett sätt som öventyrar EU-medel.
Initiativet att reagera ligger hos EU-kommissionen som kan föreslå att ett lands utbetalningar av EU-bidrag fryses eller dras in.
Kravet är att…:
”…överträdelser mot rättsstaten i ett land kan skada, eller allvarligt riskerar att skada, EUs finansiella intressen på ett tillräckligt direkt sätt”.
Detta kan vara att skada oberoendet i domstolsväsendet, att inte undvika eller att stärka oberättigade eller olagliga myndighetsbeslut, att inte erbjuda goda möjligheter för att få sin sak juridiskt prövad.
EUs ministerråd ska inom en månad (kan förlängas till tre månader) fatta beslut om ett sådant förslag med kvalificerad majoritet. Ministerrådet ska också avgöra vilket straff som är proportionerligt – att frysa, helt dra in eller bara skjuta upp utbetalningar.
Landet ska ges rätt att kommentera eller erbjuda sig att korrigera överträdelserna.
För att enskilda medbnorgare eller företag inte ska drabbas när deras regeringar begår övergrepp, kan dessa klaga till EU-kommissionen om uteblivna stöd så att de kan utbetalas (de dras sedan på landets framtida utbetalningar).
”Bevisa att ni är med oss. Bevisa att ni är européer och då kan livet vinna över döden och ljuset över mörkret. Slava Ukraini!”
EU-beslutet följde inte strikt den europeiska processen. Men ibland trumfar politiken reglerna.
I mars 2022 dök det upp en ny arbetsuppgift för det europeiska polissamarbetet: Att hjälpa Ukraina. Nu har det arbetet fått första prioritet.
En morgon upptäckte historiedoktoranden Victor Pressfeldt att hans twitterkonto var avstängt. Allt han kunde se var ett meddelande från Twitter att han var avstängd permanent eftersom de ”efter noggrann granskning” kommit fram till att han ”brutit mot Twitters regler.”
Spontant kunde man kanske tro att en insats mot låga kvinnolöner skulle väcka svenskt jubel men så är inte alltid fallet.
Flygskammen har gjort det möjligt att sälja klimatkompensation till passagerare med dåligt samvete. Nästa bud kan bli att köpa kol-inlagring från närmaste bonde för att minska sitt fotavtryck.
Föreställ er att EU skulle reglera var vi bygger bostadsområden eller vägar… Detta är faktiskt nästa klimatinsats som EU-kommissionen förväntar sig av oss – att skydda orörd mark för klimatet och ekosystemens skull.
EU-kollen är en del av ett projekt som drivs av Medieinstitutet Fojo och som finansieras av Regeringskansliet. Förutom sajten, som uppdateras regelbundet med nya frågor och svar, arrangerar vi inom projektet kurser med resor inom EU och seminarier runt om i Sverige. Alla aktuella Fojo-kurser kan du hitta här.
EU-kollen lyfter fram aktuella frågor och redovisar både EU:s linje och Sveriges inställning. Här får journalister en kortfattad och tydlig överblick av frågeställningen och tips på vidare läsning.