RÄTTSSTATEN

Det land som vill bli EU-medlem måste vara en rättsstat, en demokrati och respektera EUs värderingar. Tyvärr är kraven inte lika hårda på att förbli en demokratisk rättsstat när man väl kommit in.

Hösten 2018 röstade Europaparlamentet med överväldigande majoritet att det var dags att släppa lös artikel 7, även kallat atombomben, över Ungern. Den ungerska regeringen har efter 2010 under sin premiärminister Orban underminerat rättsväsendet genom att låta ersätta sittande domare med mer politiskt följsamma personer, underminerat pressfriheten genom att införa censur och krav på journalister. Man har också hindrat medborgarrättsorganisationer som t ex Amnesty och Rädda Barnen att arbeta i landet genom att förbjuda dem att ta emot stöd från utlandet (sina moderorganisationer).

Även Polens regering har efter 2015 bytt ut domare och andra misshagliga i statlig ledning, försvårat för journalister att arbeta. HBQT-personer trakasseras ostraffat och flera städer i Polenhar utropat sig som “HBQT-fria zoner.”

Problemet för EU är att det finns inga specifika EU-regler som beskriver hur en rättsstat måste se ut, inte vad pressfrihet exakt innebär eller radar upp alla förbjudna sätt att underminera medborgerliga rättigheter. Kraven på respekt för rättsstat och medborgerliga rättigheter är övergripande, inte detaljerade.
EU har helt enkelt saknat verktyg för att dra i bromsen när medlemsländer får regimer som vill slå in på vägen mot en auktoritär stat.

Vad EU trots allt har är ”atombomben” – artikel 7 i fEU-ördraget som säger att vid grova överträdelser mot EU:s värderingar kan ett lands EU-medlemskap suspenderas.

Den paragrafen kom in i fördraget sedan Österrike år 2000 tagit in ett högerextremt parti i regeringen. Dessförinnan hade ingen ens tänkt tanken att EU:s demokratiska länder skulle kunna överge sina värderingar.
Ett problem med artikel 7 är att det kräver enhällighet i ministerrådet för att fälla ett land. Ungerns regering har offentligt lovat att aldrig rösta emot Polen i ett sådant ärende och Polens regering håller på samma sätt Ungern bakom ryggen.

Även om ett beslut om suspendering hade gått igenom kan det vara mycket besvärligt att genomföra i praktiken. Ett suspenderat land skulle nekas delta i EU-beslut men kan sedan kräva av landet att följa beslut som det inte tillåtits delta i?
Individer i det suspenderade landet som lantbrukare, forskare eller föreningsmedlemmar drar nytta av EU-bidrag. De är förmodligen oskyldiga till sin regerings förehavanden. Ska medborgare i dessa länder nekas EU-stöd?

Trots ett knepigt rättsläge bestämde sig EU-kommissionen i januari 2016 för att inleda första fasen av artikel 7 mot Polen. Det är en lång, utdragen process.
EU-kommissionen utvärderade först om den polska regeringen underminerat rättsstaten. I juli 2017 kunde man peka på tre specifika problem.

Därpå följde rekommendationer till Polen att åtgärda dessa punkter. Polen accepterade några men vägrade andra i den ”dialog” som följde. Först över tre år efter starten, var EU-kommissionen våren 2019 redo att våga hävda att Polen brister i respekt för rättsstaten. Ändå har ärendet inte gått vidare till ministerrådet som enligt reglerna då borde rösta om en eventuell suspendering.

Mot Ungern, där situationen anses ha gått ännu länge, har kommissionen inte gjort något. I september 2018 krävde istället EU-parlamentet att processen i artikel 7 måste dras igång. Det har tills vidare bara lett till en dialog på ett av EUs justitieministermöten med Ungerns justitieminister om rättsstaten, en dialog som blev något av “goddag yxskaft” där den ungerskew ministern envist hävdade att andra EU-länder var mycket värre än Ungern. Därefter har inget skett i ärendet.

Hösten 2020 gav sig EU till slut ett par nya möjligheter att ingripa. Dels genomför EU-kommissionen en prövning av rättststaten i samtliga EU-länder. Rapporten som tas fram ska diskuteras mellan justitieministrarna i hoppet att utpekade länder ska känna sig pressade att bättra sig.

Dels – och betydligt kännbarare – ska EU kunna dra in EU-bidrag för ett land som inte respekterar rättsstaten. Det ska kunna göras genom en betydligt enklare och snabbare process än via artikel 7. Förordningen som öppnar för denna möjlighet förhandlas under hösten 2020 och eftersom den klubbas med majoritet, är det omöjligt för ett par ovilliga länder att stoppa denna efterlängtade reform.

DET JURIDISKA LÄGET

Den straffande artikel 7 i EUs fördrag anger att det ska finnas:

”…en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter värden som anges i artikel 2. ”

Dessa värden är mer bestämt:

”…respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter….i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.”

Artikel 7 beskriver en process i flera steg att följa innan ett land kan straffas.

Steg 1 är att EU-kommissionen ska utvärdera situationen i landet. Att inleda en sådan utredning kräver stöd från fyra femtedelar av EU-regeringarna. Så långt kan kan alltså Ungern och Polen inte stoppa processen.

Steg 2 är att EU-kommissionen med stöd av sin utvärdering lägger fram sin rekommendation till ministrarna om att avskriva eller besluta att ”en klar risk finns…”. Men detta kan ändå inte ske förrän landet har fått en chans att bättra sig i en dialog. Fördraget säger: ”Innan detta slås fast ska rådet höra den berörda medlemsstaten och får i enlighet med samma förfarande framföra rekommendationer till denna stat.”

Steg 3 är att ministrarna på rekommendation från EU-kommissionen röstar om att suspendera ett lands rösträtt och eventuella andra EU-rättigheter. Ett sådant beslut fattas med enhällighet. Berört land får inte rösta.’

Om ett land kan visa att det har återgått till att respektera de grundläggande värderingarna, lyfts suspenderingen efter omröstning i ministerrådet.