RÄTTSSTATEN

Det land som vill bli EU-medlem måste vara en rättsstat, en demokrati och respektera EUs värderingar. Tyvärr är kraven inte lika hårda på att förbli en demokratisk rättsstat när man väl kommit in.

Hösten 2018 röstade Europaparlamentet med överväldigande majoritet att det var dags att släppa artikel 7, även kallat atombomben, över Ungern. Den ungerska regeringen har efter 2010 under sin premiärminister Orban underminerat rättsväsendet genom att låta ersätta sittande domare med mer politiskt följsamma personer, underminerat pressfriheten genom att införa censur och krav på journalister. Man har också hindrat medborgarrättsorganisationer som t ex Amnesty och Rädda Barnen att arbeta i landet genom att förbjuda dem att ta emot stöd från utlandet (sina moderorganisationer).

Även Polens regering har efter 2015 bytt ut domare och andra misshagliga i statlig ledning liksom försvårat för journalister att arbeta.

Problemet för EU är att det finns inga specifika EU-regler som beskriver hur en rättsstat måste se ut, inte vad pressfrihet exakt innebär eller radar upp alla förbjudna sätt att underminera medborgerliga rättigheter.

EU saknar helt enkelt verktyg för att dra i bromsen om ett land slår in på vägen mot en auktoritär stat.

Både Polen och Ungern har varit noga med att inte genomföra straffande åtgärder direkt mot misshagliga personer. Istället har man till exempel kunnat utnyttja en arbetsgivares frihet att omflytta eller pensionera människor, att begränsa tillträde till presskonferenser med hänsyn till lokalens storlek eller hänvisa till tidsbrist för att neka ta frågor från vissa journalister.

Vad EU emellertid har, är ”atombomben” – artikel 7 i fördraget som säger att vid grova överträdelser mot EU:s värderingar kan ett lands EU-medlemskap suspenderas.

Den paragrafen kom in i fördraget sedan Österrike år 2000 tagit in ett högerextremt parti i regeringen. Dessförinnan hade ingen ens tänkt tanken att EU:s demokratiska länder skulle kunna överge sina värderingar.

Ett problem med artikel 7 är att det kräver enhällighet i ministerrådet för att fälla ett land. Ungerns regering har offentligt lovat att aldrig rösta emot Polen i ett sådant ärende och Polens regering håller på samma sätt Ungern bakom ryggen.

Även om ett beslut om suspendering gick igenom, kan det visa sig mycket besvärligt att genomföra i praktiken. Ett suspenderat land kan då nekas delta i EU-beslut men kan man verkligen kräva av landet att följa beslut som det inte tillåtits delta i?

Individer i det suspenderade landet som lantbrukare, forskare eller föreningsmedlemmar drar nytta av EU-bidrag. Men de är sannolikt oskyldiga till sin regerings förehavanden. Ska alla EU-stöd till ett suspenderat land frysas?

Trots detta knepiga rättsläge bestämde sig EU-kommissionen i januari 2016 för att inleda första fasen av artikel 7 mot Polen.

EU-kommissionen utvärderade först om den polska regeringen underminerat rättsstaten och ansåg sig i juli samma år kunna peka på tre specifika problem.

Därpå följde rekommendationer till Polen att åtgärda dessa punkter. Polen accepterade några men vägrade andra i den ”dialog” som följde. Några saker kunde EU-kommissionen stämma Polen för inför EU-domstolen men annat gick inte att åtgärda (se ovan).

Våren 2019 deklarerade EU-kommissionen att alldeles för lite har hänt från polsk sida. Ändå har man ännu inte lyft ärendet till ministerrådet för att rösta om en eventuell suspendering.

För Ungerns del där situationen anses ha gått ännu länge, har inte någon åtgärd kommit från kommissionen. I september 2018 krävde dock EU-parlamentet att processen i artikel 7 måste dras igång. Hösten 2019 höll EUs justitieministrar en dialog med Ungerns justitieminister om rättsstaten.

Parallellt med artikel 7-förfarandet prövar EU-kommissionen en annan väg för att komma åt problemen. I de förhandlingar som pågår om EU:s nästa sjuårsbudget, har EU-kommissionen föreslagit att EU i framtiden ska kunna frysa bidrag till ett land som inte respekterar rättsstatens principer.

Men EU:s budget i sin helhet kräver enhällighet för att godkännas – ett ja från Ungern och Polen blir alltså nödvändigt – så om en sådan regel går att införa är tills vidare oklart.

DET JURIDISKA LÄGET

Den straffande artikel 7 i EUs fördrag anger att det ska finnas:

”…en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter värden som anges i artikel 2. ”

Dessa värden är mer bestämt:

”…respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter….i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.”

Artikel 7 beskriver en process i flera steg att följa innan ett land kan straffas.

Steg 1 är att EU-kommissionen ska utvärdera situationen i landet. Att inleda en sådan utredning kräver stöd från fyra femtedelar av EU-regeringarna. Så långt kan kan alltså Ungern och Polen inte stoppa processen.

Steg 2 är att EU-kommissionen med stöd av sin utvärdering lägger fram sin rekommendation till ministrarna om att avskriva eller besluta att ”en klar risk finns…”. Men detta kan ändå inte ske förrän landet har fått en chans att bättra sig i en dialog. Fördraget säger: ”Innan detta slås fast ska rådet höra den berörda medlemsstaten och får i enlighet med samma förfarande framföra rekommendationer till denna stat.”

Steg 3 är att ministrarna på rekommendation från EU-kommissionen röstar om att suspendera ett lands rösträtt och eventuella andra EU-rättigheter. Ett sådant beslut fattas med enhällighet. Berört land får inte rösta.’

Om ett land kan visa att det har återgått till att respektera de grundläggande värderingarna, lyfts suspenderingen efter omröstning i ministerrådet.