Euron etablerade sig rätt snabbt som valuta på 2000-talet och idag har 40 procent av den europeiska befolkningen aldrig haft med en annan valuta att göra.
Eurons rykte tog emellertid en rejäl smäll under den globala finanskrisen 2008-2012 som den inte har hämtat sig helt från.
Flera europeiska länder sögs den gången in i den amerikanska subprime-härvan. Två obehagliga upptäckter gjordes meddetsamma – dels att eurons konstruktion förvärrade problemen, dels att ett avsiktligt förbud mot att rädda ett skuldsatt euroland, var omöjligt att efterleva.
Sena och svaga krisåtgärder – som räddade banker men la tunga bördor på skattebetalarna – bidrog till att förlänga finanskrisen som övergick i en djup lågkonjunktur i hela Europa. Även exportberoende Sverige drabbades trots stabila nationella finanser. Sverige fick bland annat tre år med minustillväxt och hade fram till januari 2020 minusränta.
Euron dras med den grundläggande motsättningen att valutan är gemensam men många av de beslut som påverkar valutan fattas av nationalstater, utifrån vad som verkar bra för det egna landet.
Euroländerna har sedan finanskrisen genomfört många reformer, stärkt övervakningen för att begränsa nationalstaternas möjlighet till oansvarig politik och skaffat en krigskassa för nästa kris.
En av dessa reformer är bankunionen, där idén är att skattebetalare ska inte behöva stå för notan om en systemkris inträffar igen. Det åstadkoms bl a på tre sätt:
Få bedömare anser att euroländerna har gått grundligt nog till väga för att avvärja en ny kris. Vad som framförallt sägs saknas, är räddningsmekanismer stora nog att möta en flodvåg av spekulanter. Det gäller för övrigt även bankunionen som skulle behöva en ännu större kassa om någon av de största bankerna föll.
Som stöd för euron bedriver EU-länderna en gemensam ekonomisk politik. Allt som kan påverka ekonomin och kravet på sunda statsfinanser lyfts upp och diskuteras i sammanhanget – arbetslöshet, investeringar, skatter, pensionssystem. Den ekonomiska samordningen omfattar även icke-euroländer som Sverige men tvånget är svagare mot den som inte ingår i den gemensamma valutan.
Penningpolitiken och därmed räntan sköts av en gemensam centralbank, ECB, där ledningen består av euroländernas centralbankschefer. Den ekonomiska politiken sköts av EU:s finansministrar på förslag av EU-kommissionen i en årslång cykel av ekonomisk styrning.
Årets riktlinjer för den ekonomiska politiken tas av stats- och regeringscheferna på EU:s toppmöte i mars. I april lämnar alla länder in sina budgetpropositioner för granskning till EU-kommissionen som ger respons i form av specifika rekommendationer om lämpliga åtgärder till varje enskilt land. Dessa klubbas i juli av finansministrarna.
I oktober lämnar euroländerna in sina utkast för nästa års budgetpropositioner. I november drar EU-kommissionen upp en ekonomisk prognos för hela med rekommendationer för året som kommer. Dessutom offentliggörs varningar för specifika risker man har upptäckt (bubblor) för enskilda länder.
I februari kommer landsspecifika rapporter över det ekonomiska läget med fördjupad analys för de länder som anses ha en specifik risk.
Euroländer måste följa rekommendationer och varningar. I slutändan kan böter utdömas annars. För EU-länder som står utan euron förblir dessa uppmaningar som man kan avvika från.
EUs finansministrar möts varje månad och fattar beslut enligt det ordinarie förfarandet vilket innebär att kvalificerad majoritet gäller, liksom medbestämmande med Europaparlamentet.
Euroländernas finansministrar håller sina egna möten (under en egen ordförande, f n Portugals Mario Centeno) och de ligger i tid före EU-finansministermötet.
Euroländerna håller också egna toppmöten där stats- och regeringscheferna överlägger.
Det ställs ekonomiska krav om sunda statsfinanser på EU-länderna. När ett land avviker antingen på budgetunderskott (högst 3 proc av BNP) eller statlig skuldsättning (högst 60 proc av BNP) , rekommenderar EU-kommissionen att landet ställs under strikt övervakning vilket brukar komma med besked om nödvändiga åtgärder.
Euroländer riskerar böter om man inte följer reglerna, icke-euroländer riskerar bara tillrättavisning. Beslut om böter fattas med omvänd kvalificerad majoritet, det krävs alltså att en kvalificerad majoritet motsätter sig böter för att landet ifråga ska slippa.
Sverige är enligt en strikt tolkning av EU:s fördrag skyldig att införa euron (gäller alla medlemsländer som uppfyller inträdeskraven) men har ändå valt att inte göra det. En svensk folkomröstning om euron i september 2003 sa nej med 55,9 procent. EU har valt att inte utmana Sverige på den punkten.
Men Sverige ingår alltså i EU:s ekonomiska och monetära union (EMU) vilket innebär att de riktlinjer som EU årligen slår fast om ekonomisk inriktning liksom om statsfinanser även gäller Sverige.
Sverige lämnar därför in budgetproppen varje år för granskning till EU-kommissionen och får årligen rekommendationer eller varningar i retur.
Sveriges utrikesexport går till cirka 75 procent till våra europeiska grannländer. Svenska företag handlar till 20 procent i euro och ställde ut kring 80 procent av sina värdepapper i euros.
Den svenska Riksbanken sätter kronans styrränta och väljer som regel att tätt följa euron, på grund av de nära ekonomiska relationerna.
”Bevisa att ni är med oss. Bevisa att ni är européer och då kan livet vinna över döden och ljuset över mörkret. Slava Ukraini!”
EU-beslutet följde inte strikt den europeiska processen. Men ibland trumfar politiken reglerna.
I mars 2022 dök det upp en ny arbetsuppgift för det europeiska polissamarbetet: Att hjälpa Ukraina. Nu har det arbetet fått första prioritet.
En morgon upptäckte historiedoktoranden Victor Pressfeldt att hans twitterkonto var avstängt. Allt han kunde se var ett meddelande från Twitter att han var avstängd permanent eftersom de ”efter noggrann granskning” kommit fram till att han ”brutit mot Twitters regler.”
Spontant kunde man kanske tro att en insats mot låga kvinnolöner skulle väcka svenskt jubel men så är inte alltid fallet.
Flygskammen har gjort det möjligt att sälja klimatkompensation till passagerare med dåligt samvete. Nästa bud kan bli att köpa kol-inlagring från närmaste bonde för att minska sitt fotavtryck.
Föreställ er att EU skulle reglera var vi bygger bostadsområden eller vägar… Detta är faktiskt nästa klimatinsats som EU-kommissionen förväntar sig av oss – att skydda orörd mark för klimatet och ekosystemens skull.
EU-kollen är en del av ett projekt som drivs av Medieinstitutet Fojo och som finansieras av Regeringskansliet. Förutom sajten, som uppdateras regelbundet med nya frågor och svar, arrangerar vi inom projektet kurser med resor inom EU och seminarier runt om i Sverige. Alla aktuella Fojo-kurser kan du hitta här.
EU-kollen lyfter fram aktuella frågor och redovisar både EU:s linje och Sveriges inställning. Här får journalister en kortfattad och tydlig överblick av frågeställningen och tips på vidare läsning.