Enligt artikel 50 om hur ett EU-land kan lämna Unionen kan parterna dra upp ramar för ett framtida avtal så snart utträdesvillkoren är klara.
EU har ett flertal olika lösningar för relationer med sina grannländer. Turkiet är t ex anslutet till EUs tullunion, Norge är anslutet till EUs inre marknad, Schweiz har tecknat ett hundratal sektorsavtal för att få tillträde till EUs inre marknad på punkt efter punkt medan Ukraina har ett handels- och samarbetsavtal. Slutligen finns mer renodlade varuhandelsavtal, Kanada-lösningen.
Alla val för med sig olika begränsningar men ett är gemensamt: Eftersom EU bestämmer reglerna för vad som får finnas på EUs marknad, så är ett grundläggande villkor alltid – även för handelsavtal – att Storbritannien blir tvungen att acceptera EUs regler för att kunna handla med sina grannar.