BREXIT

Efter 47 års medlemskap är Storbritannien inte längre ett EU-land men lämnade trots allt EU med det största avtal som någon utomstående har med den Europeiska Unionen.

På julafton 2020 efter några år av stormiga samtal, kunde lättade förhandlare ta i hand på ett nytt handels- och samarbetsavtal mellan EU och den tidigare medlemmen Storbritannien.

Men utträdet resulterade ganska snart i en flod av rapporter om köer vid gränserna och lastbilar som stoppade upp motorvägarna norrut, om tomma butikshyllor i brittiska städer, stängda pubar och ruttnande fisk på brittiska kajer. Importörer och exportörer försökte lära sig hantera det nya förhållandet.

Det var vid midsommar 2016 som brittiska väljare med siffrorna 52 procent mot 48 röstade för att lämna EU. Premiärminister David Cameron avgick raskt och hans efterträdare, Theresa May, tog itu med utträdet genom att i slutet av mars 2017 lämna in en ansökan om ”skilsmässa.”

Det tog två och ett halvt år, ett brittiskt nyval och ännu en premiärminister (Boris Johnson) innan ett utträdesavtal till slut kunde godkännas av det brittiska parlamentet. Johnson hurrade över brexits inträdande den 31 januari 2020 – men då återstod att förhandla avtalet om framtida relationer vilket skulle ta ett år till.

Att lämna EU skapade fler praktiska problem än många britter kanske hade trott.
Ekonomiskt var det inte heller en framgång att sätta upp hinder mot Storbritanniens största handelspartner.
 Efterhand har Storbritannien valt att på nytt söka tillträde till olika EU-samarbeten genom separata avtal (forskning, försvar, data, migranter, finansiella tjänster, rymden, osv).

Många britter blev upprörda när det visade sig att externa krafter påverkat resultatet i folkomröstningen. Men processen om utträdet ur EU fortsatte.

Handels- och samarbetsavtalet är det mest omfattande avtal som EU har med någon utomstående.

  • Inget annat handelsavtal ger noll tullar och tariffer för alla varor.
  • Inget annat avtal går så långt på tjänster, fiske eller upphandling.
  • Samtidigt är det en stor försämring jämfört med innan – Storbritannien startade ju som full medlem men blir ett utomstående land.

Kontroller vid gränserna blir ändå nödvändiga för EU släpper inte in livsmedel eller levande djur utan kontroll.
Alla brittiska företag som för in något i EU ska tulldeklarera sin last. För alla europeiska företag som vill sälja till Storbritannien gäller detsamma.

Alla färska livsmedel och levande djur - inklusive boskap - måste veterinärbesiktigas innan det får fraktas mellan EU och Storbritannien.

EU införde från dag ett veterinärkontroller för smitta och sjukdomar på alla färska livsmedel och levande djur. Storbritannien planerade att börja kontrollera sin import från april 2021 men har pga praktiska svårigheter skjutit upp alla kontroller till år 2024.

Tullfriheten för brittiska exportörer gäller bara om deras varor har en övervägande del brittiskt innehåll (sk ursprungsintyg). På samma sätt måste svenska exportörer till Storbritannien visa att deras produkter har EU-innehåll för att slippa brittisk tull.

Storbritannien har åtagit sig att vidmakthålla lika hög nivå på miljö, arbetstagarskydd, produktsäkerhet som förut och att inte fritt skattesubventionera näringslivet. Det innebär alltså ett löfte att parterna ska konkurrera på jämbördiga villkor. Skulle Storbritannien sänka kvaliteten eller skyddsnivån på produkter kan EU införa tullar, importförbud eller kvoter.

För den vanlige britten försvann rätten att fritt bosätta sig, arbeta, pensionera sig eller studera i andra EU-länder. EU-medborgare förlorar samma automatiska tillträde till Storbritannien.

Turister får i fortsättningen vistas i tre månader på andra sidan gränsen utan visum. Den som ska arbeta måste dock ha arbetsvisum (här undantas några grupper, t ex en försäljare eller reparatör, osv).

I utträdesavtalet finns dock rättigheten framförhandlad för britter redan bosatta i EU och européer bosatta i Storbritannien att få stanna.

Gränsen mellan Irland och Nordirland är ett problem.

Den svåraste frågan var hur den brittiska provinsen Nordirland beläget på ön Irland skulle hanteras. En gränskontroll på ön mot EU-landet Irland ansågs omöjlig eftersom det skapar risk för att konflikt och våld blir vardag igen mellan befolkningsgrupperna här. Lösningen blev att gränsen mellan EU och icke-EU placerades i den irländska sjön med Nordirland på den europeiska sidan.
Förenklade processer har införts men politiskt är det fortsatt känsligt eftersom nordirländare trots allt har fått en gräns gentemot sitt eget land, Storbritannien. 

Handels- och samarbetsavtalet löste andra praktiska problem;  Energifrågor (kabel till Storbritannien), flygresor (trafikkontroll, landningsrättigheter) och fiske (delad förvaltning fram till 2026).

Tjänstehandeln ser ut som i de flesta andra handelsavtal vilket t ex innebär att det är fritt för telekomtjänster, företagstjänster, juridiska tjänster inklusive immaterialrätt.
Ett ovanligt inslag är att Storbritannien och EU tillåter varandra att fritt delta i offentlig upphandling från varandras myndigheter.

All tjänstehandel är inte därför enkel. Rätten att överföra data mellan Sverige och Storbritannien försämras t ex. Flera yrken kräver nu yrkesgodkännande i Storbritannien – man erkänner inte längre varandras kvalifikationer.

På finansiella tjänster – Storbritanniens största ekonomiska sektor – har brittiska företag förlorat det ”pass” som gör det möjligt att sälja alla finansiella tjänster i EU. Det innebär ett stort avbräck för finanscentret London City.

Storbritannien har valt att fortsätta delta i EUs forskningsprogram Horizon (och betalar sin andel) men har tackat nej till studentutbytesprogrammet Erasmus.

Brittisk och europeisk polis liksom domstolsväsende delar uppgifter om eftersökta personer med varandra liksom man gör med andra länder men det sker inte längre direkt och automatiskt och britterna har inte tillgång till de databaser där europeiskt polis- och rättsväsende matar in sina uppgifter.

I internationell politik har Storbritannien även efter brexit oftast hamnat på EUs sida i konflikter, om t ex Ryssland eller Kina. Britterna har sökt tillträde till EUs försvarsprogram Pesco.

Några viktiga punkter:

Utträdesavtalet blev klart i oktober 2019 och trädde ikraft den 31 januari 2020. Avtalet innebär framförallt tre saker:

  1. att Storbritannien fullföljde de betalningar som man hade åtagit sig som EU-medlem (en summa om cirka 39 miljarder pund totalt),
  2. att landet garanterade EU-bor bosatta i Storbritannien att få stanna på liknande villkor (liksom att EU-länderna låter britter stanna) samt
  3. att parterna åtog sig att inte sätta upp en hård fysisk gräns på den irländska ön, mellan Nordirland och republiken Irland.

I den första versionen av avtalet fanns ingen gräns på den irländska ön men däremot en ”försäkring” som skulle falla ut ifall smuggling i stor skala av förbjudet gods in till EU uppstod här, (ofta kallat ”backstop”).Hela Storbritannien skulle i så fall inlemmas i EUs tullunion till problemet var löst.

 

Många brexitanhängare avskydde paragrafen som de upplevde kan leda till en slags återanslutning i smyg av Storbritannien. EU-sidan var inte heller glad över denna lösning (som föreslogs av Theresa May) eftersom den i praktiken innebär att man överlåter skyddet av EUs yttre gränser på ett icke-medlemsland.
I det som blev det slutgiltiga avtalet ersatte Mays efterträdare Boris Johnson ”backstop” med att Nordirland permanent blir en del av EUs inre marknad och tullunion (men ändå kan ta del av framtida handelsavtal med tredje land som Storbritannien förhandlar fram). Det gjorde det nödvändigt med gränskontroller mellan Nordirland och övriga Storbritannien vilket gjort många rasande på premiärminister Boris Johnson.

Efter att ha lämnat EU begärde Storbritannien en övergångsperiod  – närmare bestämt fram till den 1 januari 2021. Det var för att ge Storbritannien tid att förbereda sig och tid att sluta ett nytt  handels- och samarbetsavtal med EU.

Under övergången var allt som vanligt, landet följde EU:s regler och betalade en avgift för förvaltningen liksom medlemsländer gör men fick inte att delta i EU:s beslutsfattande.
Storbritanniens regering valde att inte förlänga övergångstiden vilket hade varit möjligt.

Enligt artikel 50 om hur ett EU-land kan lämna Unionen  kan parterna dra upp ramar för ett framtida avtal så snart utträdesvillkoren är klara.

EU har ett flertal olika lösningar för relationer med sina grannländer. Turkiet är t ex anslutet till EUs tullunion, Norge är anslutet till EUs inre marknad, Schweiz har tecknat ett hundratal sektorsavtal för att få tillträde till EUs inre marknad på punkt efter punkt medan Ukraina har ett handels- och samarbetsavtal. Slutligen finns mer renodlade varuhandelsavtal, Kanada-lösningen.

Alla val för med sig olika begränsningar men ett är gemensamt: Eftersom EU bestämmer reglerna för vad som får finnas på EUs marknad, så är ett grundläggande villkor alltid – även för handelsavtal – att Storbritannien blir tvungen att acceptera EUs regler för att kunna handla med sina grannar.

I den brittiska debatten diskuterades med stor hetta valet om ett ”No Deal,” att Storbritannien borde vägra utträdesavtal och ha lämnat EU utan någon uppgörelse.
Andra tänkte sig ett annat slag av ”No Deal,” nämligen att Storbritannien efter utträdet inte skulle ha något framtida avtal med EU. Istället borde landet handla med omvärlden utifrån världshandelsavtalet WTO.

Hur det hade fungerat i praktiken vet ingen eftersom inget land prövat på det. Länder kompletterar normalt WTOs handelsregler med mer detaljerade uppgörelser med sina grannar på punkter som upplevs som särskilt viktiga

Den juridiska ramen

EU-sidan har haft ett begränsat utrymme i förhandlingar med Storbritannien eftersom man är bunden av EU-fördraget som i detalj reglerar relationer med tredje land.
Skulle EU-länderna vilja ingå avtal som går utöver fördraget, skulle dessa ogiltigförklaras av EU-domstolen.

Att det finns en särskild paragraf för hur ett utträde ur EU ska gå till, beror på att Storbritannien insisterade på det när Lissabonfördraget förhandlades fram. Denna artikel 50 formulerades dessutom av en brittisk diplomat, John Kerr.

Där framgår att när ett land formellt har anmält sitt utträde, har parterna två år på sig att förhandla villkoren för det utträdet samt att dra upp ramar för framtida relationer.

När de två åren löpt ut upphör EUs fördrag automatiskt att gälla för det utträdande landet. Det betyder att den 29 mars 2019 skulle Storbritannien automatiskt ha slutat att vara ett EU-land.

Men det står också att artikel 50-processen kan förlängas om alla 28 länder är överens. Premiärminister Theresa May begärde en förlängning i mars 2019 och fick på sig till 31 oktober 2019. Hennes efterträdare Boris Johnson begärde i oktober 2019 att få ytterligare tre månader och fick till den 31 januari 2020.
Johnson-regeringen begärde sedan en övergångsperiod fram till 2021 för att förhandla om landets framtida relationer med EU.
Under övergångstiden fortsatte Storbritannien i praktiken att fungera som ett EU-land utom för beslut – där fick britterna inte delta.

Svensk inställning

Den svenska regeringen har hela tiden beklagat det brittiska beslutet att lämna EU men har samtidigt framhållit att som ett icke-medlemsland, kan Storbritannien inte få behålla de fördelar som ett medlemsland har. Regeringen har varit bekymrad för de tiotusentals svenskar som bor i Storbritannien och har beviljat de britter som bor i Sverige, rätten att få stanna.

Svenske statsministern Stefan Löfven har också varit orolig över att Storbritannien skulle kunna välja att bli ett låglöneland med dåliga arbetsvillkor och på det viset konkurrera med EU-ländernas näringsliv.

Formalia kring beslutet

Rättslig grund för utträdet är alltså artikel 50 i fördraget.

Beslut om att godkänna ett utträdesavtal ska tas med kvalificerad majoritet i ministerrådet och ska sedan godkännas av en enkel majoritet i Europaparlamentet (inklusive de brittiska ledamöterna).

Motparten (Storbritannien) ska parallellt få utträdesavtalet godkänt enligt sina konstitutionella krav.

Utträdeslandet kan när som helst dra tillbaka sin artikel 50-ansökan innan de två åren löpt ut utan att behöva fråga EU-sidan om saken, om det finns en seriös vilja från landets sida att förbli medlem (till skillnad från om det vore ren förhandlingstaktik). Detta slog EU-domstolen fast i en dom i december 2018.

Fler frågor

Fler intressanta artiklar

Företag fångat i folkstorm

I februari 2020 blev svenska H&M utpekad som medskyldig till tvångsarbete och förtryck i Kina. Företaget bryter därför allt samarbete med Huafsu Fashion och passar på att uttrycka sin oro för drabbade arbetare. Nu har de smugit sig tillbaka på den kinesiska marknaden. Läs mer i vår senaste artikel på EU-kollen.

Direktiv för din frukost

Om frukt i marmelad och socker i apelsinjuicen borde det vara enkelt att enas. Men det visar sig lätt bli en blandad kompott.

När EU skulle köpa ammunition

Det var lätt för EU-ledarna i våras att lova Ukraina 1 miljon artillerigranater. Det verkar betydligt svårare att faktiskt leverera. 

EU ger konsumenten nya vapen

I USA är ”class action” eller grupptalan ett känt och omskrivet fenomen, för att inte tala om föremål för spännande långfilmer. Det är alltså möjligheten