Migrationen

EUs migrationspolitik smulades sönder av en flyktingvåg hösten 2015 och har inte hämtat sig sedan dess. Framför allt förblir den svåraste frågan olöst – vem som ska ta emot flyktingarna.

När en stor flyktingvåg via Grekland och Balkan nådde norra Europa hösten 2015 föll EU:s nogsamt uppbyggda flyktingpolitik ihop som en sufflé.

Först att braka samman var Dublinreglerna, där huvudregeln är att en flykting ska söka asyl i det första EU-land hen når till. Under den första vågen av flyktingar sensommaren 2015 tog istället alla EU-länder huller om buller emot de många flyktingar som kom – utom Ungern som satte upp taggtrådsstängsel och vägrade behandla några asylansökningar.

DUBLINREGLERNA

En flykting ska som regel söka asyl i första ankomstland

I september 2015 enades EU-ländernas inrikesministrar i ett majoritetsbeslut att fördela flyktingarna mellan sig. Ungern och Polen vägrade följa det beslutet vilket så småningom skulle få dem dömda i EU-domstolen.

Gradvis skiftade den välkomnande inställningen i Europa. Vintern 2015 började det ena EU-landet efter det andra att återupprätta gränskontroller mellan varandra och skärpa mottagningsförhållanden för att inte verka lockande.

Men vad som framförallt bromsade den stora flyktingströmmen var en överenskommelse som EU gjorde med Turkiet våren 2016, ett land de flesta flyktingar just då passerade på väg in i EU.

EU-länderna har samtidigt fortsatt att diskutera en reform av flyktingpolitiken utifrån en rad förslag från EU-kommissionen. Länderna kunde utan större problem enas om att strama upp gränserna med fingeravtryckskontroll,  snabbare processer och fler organiserade returer till ursprungsländer.
Frontex blev 2017 en europeisk gränsstyrka som sätts in för att hålla gränserna. Gränskontrollerna hårdnade för både in- och utresor.

Men på en avgörande punkt strandade man. Det rörde bördefördelning – alltså, vem som ska ta flyktingarna. 

Idén var att om ett EU-land vid någon tidpunkt skulle få en väldigt hög inströmning av flyktingar så skulle en automatisk omfördelning genomföras (baserat på länders folkmängd och BNP bl a). Ett land som nekade att ta emot skulle få betala.

I september 2020 la en ny EU-kommission (ansvarig för migration var svenska Ylva Johansson) ett paket förslag i samma anda.  
Under 2023 började EU-länderna och Europaparlamentet närma sig varandra i en serie  kompromisser där grundprincipen var var att asylrätten ska respekteras, och ett land som får många migranter på en gång kan få hjälp av övriga.
Den hjälpen kan bestå i pengar eller andra resurser men också i att man tar över en del av ansökningarna.

Att aktivt motarbeta migration

Till skillnad från den omstridda frågan om bördefördelning, har EU-länderna varit fullständigt överens om åtgärder som kan bromsa antalet flyktingar som når Europa.
Man har skärpt gränskontrollerna, ökat övervakningen och returer samt

Våren 2016 gjorde man en överenskommelse med Turkiet om att stoppa vägen till Grekland i utbyte för bland annat 6 miljarder euro i stöd.
Sommaren 2023 gjorde EU en överenskommelse med Tunisien om att stoppa båtresor över Medelhavet, ett avtal som den tunisiske presidenten dock rev upp ett par veckor senare.

Parallellt har enskilda länder som Italien och Spanien slutit avtal med avsändarländer. Tyskland har likaså på egen hand försökt få till liknande avtal.

 

6 miljarder euro…

…fick Turkiet för att stoppa flyktvägen till Grekland

När vägen via Turkiet hade stoppats började migranterna komma över Medelhavet från Libyen, en extremt farlig väg. Några år senare kom de från Tunisien.
Även dessa rutter har EU-länderna försökt täppa till på olika sätt, bland annat genom att sluta avtal med utvandrar- eller transitländer i Afrika. 

Tanken är att dessa länder ska bromsa utvandring och människosmuggling. I utbyte ger EU finansiellt och tekniskt stöd till utveckling, utbildning och jobbskapande för att minska ungdomars skäl att vilja flytta. En särskild Afrikafond har satts upp med tills vidare cirka 3,5 miljarder euro i kapital, för att bidra.
Tills vidare har dessa försök inte gett några märkbara resultat.

Efter den stora flyktingströmmen 2016 beslöt EU att ge gränsbyrån Frontex vassare tänder. Den hade sedan tidigt 2000-tal med hjälp av inlånad personal från medlemsländerna arbetat med att analysera problemområden, motarbeta människosmuggling och att  utgöra gränsvakt på Medelhavet.
Frontex fick nu 10 000 fler anställda och fler uppgifter, bland annat att organisera återsändande av dem som inte får stanna men också uppgiften att utvärdera hur EU-länderna lyckas med att skydda den yttre gränsen.
Frontex kan på begäran av ett land, gå in och bidra till gränsarbetet om ett land inte klarar uppgiften vilket skett t ex i Grekland.

Migrationen i lagstiftningen

När EU tog bort gränskontrollerna mellan sina medlemsländer, stod det klart att man också måste ha en gemensam politik för den yttre gränsen, däribland en migrationspolitik. Eftersom migration länge varit en politiskt mycket känslig fråga, har den utvecklats steg för steg.

I botten ligger FNs Genève-konvention som alla EU-länder anslutit sig till och som i princip säger att den som är förföljd i sitt hemland ska beviljas asyl.

2001 tog EU regler som la ett ekonomiskt ansvar på flygbolag, tåg eller färjor som tog med människor utan visum eller uppehållstillstånd – flyktingar – till ett EU-land. Detta beslut ledde snabbt till att båtresorna över Medelhavet blev den vanligaste resvägen in. Medelhavsländerna Spanien och Italien – så småningom även Grekland – fick därigenom stora mängder flyktingar.

Många av de nyanlända ville inte stanna i Sydeuropa utan tog sig norrut. Det finns dock ett hinder för detta. Genom Dublinkonventionen från 2003 hade EU-länderna enats om att en flykting måste söka asyl i det första EU-land hen nådde fram till. Vissa undantag är möjliga (särskilda skäl, familj på plats i land nr 2) men i princip skulle en flykting kunna skickas tillbaka till första ankomstland.

EU utvecklade regler för hur en asylansökan ska bedömas 2011 och ett par år efter hur den processen ska gå till.

Till detta fogade EU 2013 regler för hur ett mottagande ska se ut för den som väntar på besked om asyl – regler för boende, läkarvård, skolgång för barn, rätt att överklaga avslag, osv.

 

Svensk inställning

Sverige hörde länge till de EU-länder som tar emot flest flyktingar per capita bland EU-länderna. Men i november 2015 stängde den svenska regeringen gränsen mot Danmark och krävde att övriga EU-länder skulle ta ”sin” andel.

Därefter har svenska regler och praxis för flyktinginvandring skärpts.

 

Beslutsprocessen

Asyl- och migrationsfrågor beslutas i EU genom den ordinarie proceduren vilket innebär att EU-kommissionen lägger förslag som sedan tas av bägge lagstiftare, med kvalificerad majoritet i ministerrådet och med enkel majoritet i Europaparlamentet.

EU-fördraget fastställer att EU ska reglera invandring gemensamt, t ex mottagande, osv i solidarisk anda.
EU ska föra en asylpolitik i enlighet med FNs flyktingkonvention (art 78).

Fler intressanta artiklar

Nya regler ska stoppa körkortsflykt inom EU

En trafikfarlig förare fick sitt körkort indraget i Sverige men köpte ett nytt i Rumänien att fortsätta köra med på svenska vägar. Nya körkortsregler från EU kan sätta stopp för det.

Företag fångat i folkstorm

I februari 2020 blev svenska H&M utpekad som medskyldig till tvångsarbete och förtryck i Kina. Företaget bryter därför allt samarbete med Huafsu Fashion och passar på att uttrycka sin oro för drabbade arbetare. Nu har de smugit sig tillbaka på den kinesiska marknaden. Läs mer i vår senaste artikel på EU-kollen.

Direktiv för din frukost

Om frukt i marmelad och socker i apelsinjuicen borde det vara enkelt att enas. Men det visar sig lätt bli en blandad kompott.

När EU skulle köpa ammunition

Det var lätt för EU-ledarna i våras att lova Ukraina 1 miljon artillerigranater. Det verkar betydligt svårare att faktiskt leverera.