Sommartid slog igenom brett under 1960- och 1970-talet när Europa genomgick en energikris. Det ena landet efter det andra införde sommartid under halva året och vintertid den andra halvan för att kunna skjuta på att behöva tända belysningen och värmen, för att utnyttja dagsljuset lite mer.
I Norden började vi med denna vana 1980 (Sverige, Norge och Danmark) och 1981 (Finland). Ingenstans infördes dock sommartid utan protester. I stort överallt tycks motargumenten ha varit att det skulle ställa till problem i jordbruket och för transporter.
Men under 1980-talet ökade både handeln och resandet i Europa så det blev olägligt att klockslagen skiftade mellan länder. Saken blir inte enklare av att vi har tre tidzoner i Europa där t ex Finland alltid ligger före en timme och Storbritannien efter oss andra.
EU-fördraget ger visserligen inte EU (den gången EEC) någon rätt att besluta om tidsskillnader men länderna var överens om att vilja lösa frågan och använde sig av en paragraf (art 5) som öppnar för en gemensam åtgärd om den inre marknaden.
1981 beslöt EU (den gången EEC) att alla åtminstone skulle starta sin sommartid på samma datum varje år. Något år därefter enades man också om gemensamt slutdatum… fast två olika. Storbritannien valde länge att sluta med sommartid en månad senare än alla andra.
Vart femte år har EU-kommissionen ändå lyft ämnet för att bekräfta datumen och ungefär vart tionde år för att utreda om alla fortfarande är nöjda. Det tycks alla vara även om här och där ändå en irritation överlevt. En envis liten fransk förening har fortsatt att protestera i decennier.
Alla vetenskapliga utredningar som görs når ungefär samma slutsats – att det är väldigt svårt att urskilja bevisbar påverkan av dessa extra långa sommarkvällar, vare sig positiva eller negativa.
Senast ämnet kom upp på dagordningen berodde det på en petition till Finlands riksdag i juni 2017. Runt 70 000 medborgare skrev på om att få slippa växla tid två gånger om året. Finlands regering lovade driva frågan i EU åt sina medborgare och lyckades övertyga EU-kommissionen att anordna en offentlig konsultation på nätet. Det kom in rekordmånga svar (för en EU-konsultation alltså), hela 4,6 miljoner. Förkrossande 84 procent ville sluta med att byta mellan sommar- och vintertid.
Man kan fundera på hur representativa svaren var – väldigt många kom t ex från Tyskland och nästan inga från det stora landet Italien – men de folkvalda i Europaparlamentet blev intresserade. De brukar med jämna mellanrum få in petitioner om just sommartid – oftast från tyska medborgare.
Diskussionerna fick Juncker-kommissionen att i september 2018 att lägga fram ett formellt EU-förslag om att avsluta tidsomställningen för gott. Alla medlemsländer skulle få välja själva om de ville ha permanent sommartid eller permanent vintertid. Oktober 2019 skulle bli sista gången som någon ställde om klockan.
Europaparlamentet gav ett överväldigande stöd för förslaget i mars 2019 vilket lurade många i europeiska massmedia att tro att frågan därmed var klar.
Men EU-länderna har inte kunnat bestämma sig. Och utan ett ja från EU-regeringarna, finns inget beslut.
En svårighet med förslaget är att kommissionen inte utrett eventuella fördelar eller nackdelar med en ändring. Man konstaterar bara i förbifarten att det lär bli kostnader och praktiska problem för resor och för transporter utan att gå in på hur stora problem eller för vem kostnader skulle uppstå. Länderna vet därför inte vad de ger sig in på.
I väntan på det ställer Europa fortsatt om sina klockor.
