Covid19-pandemin blev synlig i Europa i mars 2020 efter att ha smugit sig in ganska obemärkt. EU-länderna reagerade med ryggmärgen. Gränser stängdes, exportförbud lades på viktig sjukvårdsmateriel och hela befolkningar gavs husarrest medan sjukvårdspersonalen kämpade med en anstormning av drabbade.
I EU är sjukvård en nationell kompetens och det fanns därför inte så mycket som EU kunde göra för att hjälpa de hårdast drabbade länderna. Stängda gränser krånglade dessutom till leveranser och försvårade livet för de många som arbetade på andra sidan en gräns.
Att stoppa vare sig varor eller människor vid gränserna går rakt emot EUs öppna gränser. Men pandemin var livshotande och då fick regler ställas åt sidan.
EU-kommissionen gick igång med att försöka reparera de värsta skadorna av regelbrotten.
- För att hantera ländernas akuta behov inom sjukvården tömde man EUs regionalfonder på 37 oanvända miljarder euro till krisstöd ,
- Kommissionen föreslog inreseförbud till EU från resten av världen för att EU-länderna skulle lyfta sina nationella inreseförbud,
- Detsamma gjordes med exportförbuden på sjukvårdsmateriel. Parallellt iscensatte EU-kommissionen en stor upphandling av sjukvårdsmateriel som placerades i räddningstjänsten RescEU för att alla EU-länder som behövde masker, respiratorer eller skyddsrockar,
- EU upprättade ”gröna filer” vid varje gräns så att nödvändiga varutransporter kunde släppas igenom liksom pendlande gränsarbetare,
- EU chartrade flyg och genomförde gemensamma hämtningar av EU-medborgare som strandats i andra världsdelar,
- EU finansierade och beställde vaccin till alla EU-länder och började fördela dessa enligt folkmängd så snart vaccinen började bli klara.
Sammantaget valde alltså EU-institutionerna att tolerera medlemsländernas regelbrott men att försöka minska negativa effekter av deras agerande.
Stärkt roll för EU i sjukvården
En kris är ett tillfälle som inte bör försittas, sägs det och EU-kommissionen tog tillfället i akt att i maj 2020 föreslå mer EU-samarbete inom hälso- och sjukvård och då särskilt för krissituationer – döpt till EU4Health.
EU-fördraget sätter strikta gränser för vad EU tillåts göra inom hälso- och sjukvård, man får bara t ex samordna hälsokampanjer mot alkohol och tobak och ett stillasittande liv. De åtgärder som EU gjorde under covidpandemin – som att köpa in och dela vaccin – krävde engångsbeslut och undantag.
EU-kommissionen föreslog nu att göra dessa undantag permanenta.
På samma sätt föreslog man att fortsätta upphandla läkemedel tillsammans. Just brist på olika läkemedel som uppstår periodvis är ett globalt fenomen men där blir EU en stark inköpare som också kan samordna vad som finns tillgängligt mellan länderna.
Dessutom ville man stärka befogenheterna för två EU-myndigheter; – smittskyddsmyndigheten belägen i Solna, ECDC och läkemedelsmyndigheten EMA i Amsterdam, med uppgift att kontrollera och godkänna läkemedel för hela EU-marknaden. Bägge har fått en mer handfast roll för att skydda hela EU-området mot stora hälsohot.
