Coronapandemin blev synlig i Europa i mars 2020 efter att ha smugit sig in ganska obemärkt. EU-länderna reagerade med ryggmärgen. Gränser stängdes, exportförbud lades på viktig sjukvårdsmateriel och hela befolkningar gavs husarrest medan sjukvårdspersonalen kämpade med en anstormning av drabbade.
Italien som drabbats först vädjade till övriga EU-länder om hjälp men fick ingen respons. Många hårda ord blev sagda men så småningom la sig paniken och länderna började i liten skala hjälpa varandra med skyddsmasker eller lediga sjukbäddar.
I EU är sjukvård en nationell kompetens och det fanns därför inte mycket som EU kunde göra för att hjälpa de hårdast drabbade länderna. Irritationen mellan EU-länderna växte när rikare EU-länder t ex lät stöd regna över ett stillastående näringsliv – allt från statligt finansierade permitteringar, anstånd med skatt och sociala avgifter till gratis lån och dispens från ett otal regler.
De stängda gränserna krånglade till leveranser och försvårade livet för de många som arbetade på andra sidan en gräns.
Statsstöd är förbjudet i EU och att stoppa vare sig varor eller människor vid gränserna går rakt emot EUs öppna gränser. Men pandemin ansågs vara så farlig, att EU-kommissionen inte ingrep mot regelbrotten utan beviljade undantag till vem som frågade.
Rädda vad som räddas kan
EU-kommissionen gick ändå igång med att försöka reparera de värsta skadorna av regelbrotten.
- För att hantera ländernas akuta behov inom sjukvården tömde man EUs regionalfonder och fann 37 oanvända miljarder euro att dela ut i krisstöd till EU-länder,
- Kommissionen föreslog inreseförbud till hela EU från resten av världen, i hopp om att EU-länderna då skulle våga lyfta sina nationella inreseförbud från grannländer,
- Bryssel vädjade likaså till EU-regeringarna att lyfta exportförbuden för sjukvårdsmateriel till övriga EU i utbyte mot ett europeiskt exportförbud utåt. Parallellt iscensatte EU-kommissionen en stor upphandling av sjukvårdsmateriel som placerades i räddningstjänsten RescEU för att alla EU-länder som behövde masker, respiratorer eller skyddsrockar skulle hämta ut efter behov (det tog dock alltför lång tid för att vara till hjälp i den första akuta fasen),
- EU upprättade ”gröna filer” vid varje gräns så att nödvändiga varutransporter kunde släppas igenom liksom pendlande gränsarbetare,
- EU chartrade flyg och genomförde gemensamma hämtningar av EU-medborgare som strandats i andra världsdelar när den globala ”lockdown” slog till,
- ECB, Europeiska centralbanken, drog igång en massiv köpinsats av statsobligationer för att fattigare EU-länder skulle slippa tvingas låna till hög ränta (en operation som kan ha tänjt på reglerna för vad ECB får),
- ECB lyfte också på annars strikta krav för banker att hålla reservkapital samt pumpade ut extra kapital till banker så att de inte under pågående kris skulle börja kräva tillbaka lån av företag eller privatpersoner,
- EU styrde om forskningsanslag till corona och framförallt till vaccinforskning mot sjukdomen. EU var även med och lanserade ett globalt initiativ för coronaforskning med åtagandet att hela världen ska få tillgång till resultaten,
- EU förhandlade och beställde vaccin till alla EU-länder (totalt 2,3 miljarder doser) och började fördela dessa enligt folkmängd så snart vaccinen började bli klara.
Sammantaget valde alltså EU-institutionerna att tolerera medlemsländernas regelbrott men att försöka minska negativa effekter av deras agerande.
Stärkt roll för EU i sjukvården
En kris är ett tillfälle som inte bör försittas, sägs det och EU-kommissionen tog tillfället i akt att i maj 2020 föreslå mer EU-samarbete inom hälso- och sjukvård och då särskilt för krissituationer – döpt till EU4Health.
EU-fördraget sätter annars strikta gränser för vad EU tillåts göra inom hälso- och sjukvård som är nationell politik. Hittills har det stannat vid att t ex samordna hälsokampanjer mot alkohol och tobak och ett stillasittande liv. De åtgärder som EU gjort tillsammans under corona-pandemin – som att köpa in och dela vaccin – har därför krävt engångsbeslut som gör undantag från de normala reglerna.
Vad EU-kommissionen föreslår är bland annat att göra undantagen permanenta.
Desutom vill man stärka befogenheterna för EU-myndigheter på området – en smittskyddsmyndighet belägen i Solna; ECDC och en läkemedelsmyndighet; EMA i Amsterdam, med uppgift att kontrollera och godkänna läkemedel för hela EU-marknaden. Bägge skulle då ta en mycket mer handfast roll för att skydda hela EU-området mot stora hälsohot.
