En europeisk räddningstjänst

Sommaren och hösten 2017 drog skogsbränder och stormar över hela södra Europa och in över de brittiska öarna. Minst 200 människor dog. En mörknande himmel kunde ses ända borta på den svenska västkusten.

Italien som brukar skicka undsättning till grannländerna när sommarens skogsbränder tar fart, kämpade i juli med egna bränder på 900 platser samtidigt.

Många drog slutsatsen att extremvädret bara var början av vad klimatförändringarna kan komma att föra med sig. På ett möte i Bryssel uppmanade inrikesminstrarna därför EU-kommissionen att komma med ett förslag om förstärkt europeiskt samarbete för räddningstjänster.

EU-länderna har sedan 2001 haft ett frivilligt samarbete mellan nationella räddningstjänster, en civilskyddsmekanism. I början var det mest ett telefonnummer att ringa. Det gick till ett center som slog larm till övriga EU-länders räddningstjänster för att få reda på deras möjligheter att hjälpa till – så att det drabbade landet kunde koncentrera sig på akuta insatser.

Med tiden har centret förstärkts betydligt. En frivillig ”pool” finns med resurser från deltagande länder som är villiga att låna ut. EU-satelliten Copernicus har tillkommit som bidrar med värdefull spaning i akuta situationer. Samarbetet har utökats till länder utanför EU (Island, Norge, Nordmakedonien, Montenegro och Turkiet ingår).

Den enskilt största insatsen som gjorts sedan 2001 var under skogsbränderna i Sverige sommaren 2018 när sju flygplan, sex helikoptrar, 67 brandbilar och 360 brandmän från sju länder samt 40 satellitbilder från Copernicus, bidrog till släckningsarbetet.

Det nya förslaget

EU-kommissionens förslag att förstärka samarbetet genom att bygga upp ett ”rescEU,” går bland annat ut på att förstärka den frivilliga poolen av resurser genom att gemensamt köpa in utrustning av framförallt fyra slag:

  • brandflyg
  • pumpar (för översvämning)
  • eftersökskapacitet
  • mobila sjukvårdsenheter

De skulle stationeras i ett medlemsland.

EU föreslås ta 75 procent av kostnaderna vid varje utryckning (idag betalar mottagande land huvudparten) och även att finansiera till 75 procent om ett land köper in ny utrustning som ställs till poolens förfogande.

Vidare åtar sig länderna att rapportera till EU-kommissionen vilken katastrofberedskap man har. Om ett land upprepat skulle begära hjälp för samma slag av naturkatastrof, kan förklaringen vara bristande nationell beredskap. Landet kan då nekas att i fortsättningen få assistans finansierad av EU.

Sveriges inställning

Regeringens faktapromemoria till EU-nämnden om förslaget var försiktigt välkomnande eftersom det handlade om ett förebyggande arbete (vilket på sikt kan minska behovet av akuta utryckningar). Regeringen framhöll ändå att Sverige måste försäkra sig att finansiering tas från andra delar av EU-budgeten, inte genom en ökning av EU-budgeten: ”Finansieringen bör ske genom omprioriteringar av medel inom taken satta av EU:s fleråriga budgetram.”

Den svenske inrikesministern Morgan Johansson var inledningsvis mer kritisk och sa i januari 2018 till Sveriges Radio om förslaget: ”Det blir för dyrt, och risken är att EU-länderna förlitar sig på hjälp från EU istället för att bygga upp egen räddningskapacitet.”

Men ett halvår senare, i juli 2018, sa han i SVT att: ”Jag skulle vilja ha en ordning där EU kan bygga upp en större kapacitet själva och där en del av den kapaciteten kan placeras i norra Europa. Vi skulle kunna dela på kostnaderna.”

Formalia kring beslutet

Rättslig grund är artikel 196 i EUF-fördraget så ett beslut ska tas enligt det ordinarie förfarandet.

EUs regionkommitté ska lämna remiss.

För ett beslut krävs ett ja från både en kvalificerad majoritet i ministerrådet (16 av 28 länder) och en enkel majoritet i EU-parlamentet. Bägge institutioner har rätt att föreslå ändringar av förslaget. Europaparlamentet och ministerrådet förhandlar därefter fram en gemensam version. Skulle de inte kunna enas, går frågan till förlikning. Misslyckas även det, dör förslaget.

Vad händer nu?

Kommissionens förslag från den 23 november 2017 förhandlades klart i EU-parlamentet den 31 maj 2018 och i ministerrådet den 25 juli 2018. De två lagstiftarna ska därefter enas om en gemensam, slutgiltig version.

Fler frågor

Läs mer…

Vem ska få toppjobben i EU?

Vart femte år väljer EU-länderna ett nytt Europaparlament och den här gången sker detta den 26 maj 2019. I samma veva ska också flera av EU:s toppjobb besättas.

Rädda snuset – igen

Sista helgen i november landade ett privatjet på Arlanda med delar av tobakskoncernen Philip Morris´ ledning ombord. De hade kommit för att ta ett nyförvärv i besittning – Swedish Match. De möttes av svarta kvällstidningsrubriker om att snuset var hotat av EU.

Ingen rättsstat – inga EU-pengar

Efterskalvet av coronapandemin skakar om Europas ekonomi och många, många miljarder har letats fram för att lindra smällen. Med de stora summorna väcks också frågor om makt och om EU nu är på väg att vinna mer.

Livslångt lärande på riktigt

Tänk att få åka på kurs varje år i ett ämne man väljer själv – med bibehållen lön. Eller att spara ihop sina veckor för att satsa på den där trädgårdsmästarutbildningen man drömt istället för att hänga kvar som revisor. Just så ser EUs vision ut.