Betala för dina utsläpp vid EUs gräns, tack

Hur kan EU få andra länder att göra klimatarbete också? Ett sätt kan ju vara en CO2-avgift på varor från länder som inte gjort vad de borde.

Sommaren 2021 höjde EU-kommissionen trycket på snart sagt alla samhällssektorer i EUs medlemsländer att steppa upp klimatarbetet. Det kom en rad förslag om skärpningar i ett paket kallat Fit For 55.

Men även om alla dessa förslag skulle bli beslut och besluten sedan verklighet, så räcker inte det för att rädda klimatet. EU släpper ut 10-12 procent av världens växthusgaser. Fler måste bidra.

Det är ett av skälen bakom idén att lägga en CO2-avgift på importvaror.

Det får inte bli en tull, för tull är handelshinder och världshandelsreglerna under WTO skulle troligen sätta stopp för en CO2-tull. Vad som istället gör detta förslag till något annat än en tull, är att EU lägger en CO2-avgift på sin egen industri redan.

Importavgiften skulle därför inte orättvist drabba utländska konkurrenter (otillåtet handelshinder) utan istället utjämna en orättvis situation där EU-företagen måste betala för sina utsläpp medan konkurrenterna i andra länder slipper undan.

Importavgiften föreslås bli lika hög som vad EU-industrin betalar (ett snitt på senaste veckans pris för en utsläppsrätt). Och utländska företag som betalar för utsläpp i sina hemländer – det finns några få – skulle kunna kvitta beloppen så att de inte behöver betala dubbelt.

Här uppstår alltså pressen på omvärlden. Ett land som inte tar ut en CO2-avgift på sin industri, kommer få se sina företag betala pengar till EU. Men ett land som tar ut CO2-avgift, tar in pengarna själv. Då blir det genast mer lockande att införa en CO2-avgift även för ett land som inte annars är fokuserat på klimatproblem.

I september 2021, två månader efter att EU-förslaget kommit, berättade den ryska tidningen Vedomosti att Ryssland överväger att lägga en CO2-avgift på sin industri.

Det finns ännu en fördel för klimatet med förslaget att införa en importavgift på CO2. Just tung industri i EU har fram till nu fått gratis utsläppsrätter just för att konkurrensen med utländska rivaler annars skulle bli orättvis. Man kan konstatera att en av de största utsläpparna, cementindustrin, heller inte minskat sina utsläpp alls sedan EUs utsläppshandel infördes. Om importavgiften införs, försvinner skälen till att särbehandla tung industri i EU på det viset. De  får börja betala fullt pris för sina utsläpp.

Avgiften, kallad Cbam, beräknas kunna dra in cirka 10-14 miljarder euro årligen till EU. Hårdast drabbat av den nya avgiften ser Ryssland, Kina, Turkiet, Ukraina och Storbritannien ut att bli.

DET NYA FÖRSLAGET

EU-kommissionens förslag om en koldioxidgränsjusteringsmekanism eller Cbam (carbon border adjustment mechanism) kom i juli 2021.

Systemet föreslås spegla EUs utsläppshandel för näringslivet. Företagen skulle tvingas köpa utsläppsrätter för den mängd utsläpp som deras import har förorsakat. Priset skulle vara ett genomsnitt av vad europeiska företag i samma sektor betalat den senaste veckan. Den skulle gälla import från fem sektorer: Cement, gödsel, el, järn- och stål samt aluminium.

Systemet skulle införas gradvis med start i att kräva noggrann redovisning av företagens utsläpp. De gratis utsläppsrätter som finns för EU-företag för just ovan nämnda fem sektorer, skulle bli utfasade mellan 2026 och 2035. Importavgifterna skulle öka i samma takt för att matcha den utfasningen.

För att företagen ska kunna korrekt kvitta en CO2-avgift som redan betalats i hemlandet, skulle EU sluta överenskommelser med importlandet ifråga. Inkomsterna från den nya importavgiften skulle gå till EU-kassan.

SVERIGES INSTÄLLNING

Svenska regeringen är försiktigt positiv till förslaget men vill försäkra sig om att det inte blir byråkratiskt tungt. Dock vill regeringen inte att intäkterna från den nya avgiften går till EU-kassan utan till medlemsländerna.

Den svenska stålindustrins branschförbund Jernkontoret, är kritisk till att man förlorar gratis utsläppsrätter.

FORMALIA KRING BESLUTET

Förslaget baseras på artikel 192, punkt 1 i EUs fördrag med hänvisning till artikel 191 om skydd av miljön.

Det är medbestämmande vilket innebär att parlamentet och ministerrådet måste bli eniga. Beslut tas i parlamentet med enkel majoritet i frågan, i rådet med kvalificerad majoritet.

EUs regionkommitté samt EUs sociala och ekonomiska kommitté ska konsulteras.

VAD HÄNDER NU?

Förslaget har gått till EUs regeringar i rådet och till Europaparlamentet som under 2021 och 2022 behandlar förslaget var för sig, innan de klubbar sin institutions åsikt som sedan ska förhandlas samman till ett gemensamt beslut.

Förhoppningen är en start år 2023 med utsläppsredovisningar men först 2026 för de första betalningarna.

FLER FRÅGOR: