Plasten, avfallet och småbåtarna

800 000 småbåtsägare i Sverige kan dras in i EUs kamp mot avfall i havet, som nu hunnit fram till hamnars ansvar för att båtar och fartyg inte slänger skräp i vattnet.

Miljöfaran med plastavfall är bara en del i EUs pågående försök att skapa en cirkulär ekonomi – en ekonomi där miljöproblemen löses redan innan de uppstår. Tanken är att produkter ska tillverkas på ett miljövänligt sätt, av miljövänliga material och redan i sin design ha tagit itu med frågor som förpackning, avfall och återanvändning.

Men tills vidare är plastavfall ett mer specifikt miljöproblem som EU tagit itu med bland annat genom att under 2017 börja fasa ut plastpåsar och under 2018 att förbjuda engångsartiklar i plast.

Ytterligare två reformer är på gång där den ena är att avkräva storbolagen ett frivilligt åtagande att ta hand om det avfall som uppstår från deras varor.
65 storföretag har redan gjort åtaganden. EU-kommissionen granskar under första halvåret 2019 dessa för att se om det kan anses tilräckligt eller om istället ny lagstiftning kan komma att krävas.

Den andra åtgärden föreslogs av EU-kommissionen i januari 2018 och handlar om att placera ett stort ansvar på hamnar för att plast och annat avfall inte slängs i havet. 150 miljoner ton avfall sägs finnas i haven, flera miljoner ton mer slängs i varje år.

DET NYA FÖRSLAGET

I förslaget ingår att göra en fast avfallsavgift obligatorisk för fartyg och båtar till hamnen för avlämning av allt fast avfall. Avgiften ska tas ut och förblir densamma oavsett mängd avfall.

Logiken är att, när avgiften ändå redan är betald, försvinner poängen med att ta med avfall ut för att slänga i havet.

För fiskebåtar öppnas då möjligheten utan att det kostar extra, att lämna allt skräp som de ofta drar upp ur havet i sina fiskenät.

Förslaget lägger stor press på hamnar att bygga ut sin avfallshantering och på medlemsländernas myndigheter att genomföra fler och tuffare kontroller av hamnarna.

För att förenkla kontrollen införs krav på att hamnen utfärdar ett kvitto till fartyget för mottaget avfall som registreras elektroniskt.

Obemannade hamnar och avlägset placerade hamnar undantas.

För fritidsbåtar på över 2,5 meter blir det ett nytt krav att lämna allt sitt avfall i en hamn där de tillbringat mer än 24 timmar om man inte kan visa att det finns lagringsutrymme ombord.

SVENSK INSTÄLLNING

Den svenska regeringen var i stort sett positiv till förslaget, bland annat för att en fast avgift för fartyg redan tas ut i svenska hamnar vilka alltså får en bättre konkurrenssituation i förhållande till sina EU-rivaler när något liknande införs över hela EU.

En förenkling tillkommer dessutom genom att EUs hamnregler anpassas till FN-konventionen Marpol så internationell sjöfart och europeisk får liknande regler.

Regeringen la däremot kraft på att försöka minska EU-kraven på fritidsbåtar och småhamnar. Dels genom bredare undantag för dessa, dels att kontrollerna inte borde gälla 20 procent av alla fartyg (bara 10 procent) samt att EU-reglerna skulle ge medlemsländerna maximalt utrymme för att bevilja ännu större undantag.

Sverige har runt 800 000 fritidsbåtar och 2 000 hamnar för fritidsbåtar som drivs av kommuner eller föreningar.

FORMALIA KRING BESLUTET

Förslaget är en skärpning av existerande hamnregler och lades fram i januari 2018 av EU-kommissionen.

Rättslig grund är artikel 100 i EUF-fördraget så beslutet tas enligt det ordinarie förfarandet.

EU:s regionkommitté och Ecosoc ska lämna remiss.

För beslut krävs ett ja från både en kvalificerad majoritet i ministerrådet (16 av 28 länder) och en enkel majoritet i EU-parlamentet. Bägge institutioner har rätt att föreslå ändringar av förslaget.

De två lagstiftarna förhandlar därefter fram en gemensam version. Skulle de inte kunna enas, går frågan till förlikning. Misslyckas även det, dör förslaget.

VAD HÄNDER NU?

Parlamentets transportutskott färdigställde sin version av reglerna den 9 oktober 2018. EUs transportministrar enades om sin version den 19 december 2018 och.

Representanter för utskottet och för rådet nådde en uppgörelse den 14 december 2018 i en trilog.

Nu ska deras uppgörelse tillbaka till respektive institution för slutgiltigt godkännande (i parlamentet ska plenum rösta om förslaget för första gången).

Om uppgörelsen godkänns ska medlemsländerna (den svenska regeringen) senast den 30 december 2020 ha lagstiftat eller utfärdat nödvändiga förordningar för att förverkliga direktivet på svenskt territorium och återrapportera om detta till EU-kommissionen.

FLER FRÅGOR: