EU och corona, del 2: Miljardregnet som kan förändra EU

Coronapandemin skakar om Europas ekonomi och många miljarder har letats fram för att lindra smällen. Med pengarna väcks också frågor om makt och om EU nu är på väg att vinna mer.

I slutet av mars 2020 när Italien och Spanien kämpade mot en övermäktig fiende i coronan och andra EU-länder rustade för sin tur, utbrast ett mäktigt gräl mellan EU-ledarna. Det skedde över skärm, som snabbt blivit brukligt, men var inte mindre våldsamt för det.

På ena sidan stod en rasande italiensk premiärminister, Giuseppe Conte – stödd av minst nio länder där Spanien och Frankrike var i första ledet. I andra ringhörnan befann sig paret Rutte (Mark) och Merkel (Angela), regeringschefer för respektive Nederländerna och Tyskland.

Grälet handlade om pengar för att klara krisen. De flesta länder hade valt en ”lockdown” av hela samhället för att minska smittspridningen. Näringslivet stod i princip stilla överallt. En djup ekonomisk kris med konkurser och miljoner arbetslösa hotade.

”Ni kan ju alltid låna,” sa Merkel och Rutte.

Då klev de rakt in i en puttrande surdeg som skapat spänningar i EU sedan den globala finanskrisen åren 2008-2015. EU insisterade den gången, på tyskt krav, att den krisen bara kunde lösas genom åtstramningar. Länder som dragits ned i finanskrisen kunde enbart få nödlån mot att de gick med på att genomföra åtstramningar av statsutgifterna, dikterade av andra.

Grekland, Spanien och Portugal fick göra nedskärningar på skolor, A-kassor, äldreomsorg, sjukhus och allt de kunde hitta. Grekland fick sälja ut statliga bolag, hamnar och flygplatser.
Men i mars 2020 sa Sydeuropa nej till en upprepning av den behandlingen.

Lite överraskande fick Rutte och Merkel denna gång inte medhåll i sina hemländer för att tufft ha försvarat sina skattebetalares pengar. Istället uppfattades deras brist på medkänsla och solidaritet i coronatider, som stötande av många.
Merkel och Rutte fick dessutom mothugg från ekonomer och från sitt eget näringsliv. EUs inre marknad, påpekade dessa, måste helt enkelt kickstartas samtidigt överallt för att kunna ta fart igen. Det vore dålig ekonomi för alla, om nio sydeuropeiska länder (20 procent av inre marknaden) tilläts kollapsa.

I mitten av maj bytte Tysklands förbundskansler Merkel oväntat fot. Tillsammans med den franske presidenten Macron föreslog hon att EU gemensamt skulle låna upp 500 miljarder euro till en ”återhämtningsfond” som gav bidrag till hårt drabbade länder.
Fram steg då ”Frugala Fyran,” Sverige, Nederländerna, Österrike och Danmark, en allians som i EUs budgetförhandlingar kämpade för så låg EU-avgift som möjligt. De sa nej till att borga för lån till andra länder.
Statsminister Stefan Löfven hade redan året innan EUs budgetförhandlingar ens inleddes, lovat vid en presskonferens att vara ”snålast i Europa.”

Pandemin kanske spred en känsla av samhörighet trots allt för mitt i corona-sommaren 2020 nådde de 27 länderna en kompromiss, både om en ”återhämtningsfond” och om EUs budget för de närmaste sju åren:
Budgeten blev på ca 1 100 mdr euro men dessutom lånas 750 miljarder euro upp av EU och alla EU-länder går i borgen. Frugala Fyran vann betydligt större rabatter på sin medlemsavgift än tidigare ( ca 11 mdr kronor per år för Sveriges del mot 6 mdr kr tidigare).
30 procent av alla EU-pengar ska gå till klimatrelaterade utgifter. EU-bidrag ska villkoras med att mottagarlandet respekterar rättsstatens principer.

Överenskommelsen var radikal på flera sätt. Det är en premiär att EU tillåts låna till utgifter.* Detta nya steg skrämmer många som fruktar att EU-institutionerna kan göra sig smått oberoende av medlemsländerna.
Nästa beslut går i samma riktning – EU tillåts ta upp nya avgifter för att betala av lånet eller ”skatter” som kritikerna säger. En ny avgift på icke-återvunnen plast, ska gå till EU-kassan för det ändamålet och ännu fler nya avgifter är under förhandling.

EU-länderna binder sig alltså vid varandra på ett helt nytt sätt som låntagare och planerar för stramare krishantering nästa gång. I slutänden ser det ut som att ”mer EU” blir det kvarvarande resultatet av en kris som i starten splittrade EU-länderna så mycket.

*Fotnot: EU lånar egentligen redan men små summor enbart i specifikt fastställda syften som att ge stöd till grannländer i akut kris, t ex Ukraina.

Fakta: MILJARDREGNET

• ECB (centralbanken) – 750 mdr euro – stödköp av obligationer
• ESM (euro-fond) – 240 mdr euro – nödlån till corona-utgifter
• EIB (EUs investeringsbank) – 60-200 mdr – företagslån
• NEXT GENERATION (EU-fond) – 750 mdr euro – hälften/hälften stöd och lån till investeringar i klimat, digitalt och beredskap
• SURE (EU-fond) – 100 mdr euro – lån till arbetsmarknadsstöd
• EU:s 7-årsbudget – 1 100 mdr euro

DET NYA FÖRSLAGET

”Next Generation EU” är det officiella namnet på återhämtningsfonden på totalt 750 miljarder euro.
Den vävs ihop med EUs nya sjuårsbudget på 1 074,3 mdr euro i syfte att alla satsningar ska styra åt samma håll.
Nytt är att 750 mdr euro ska lånas upp av EU före år 2026. Knappt hälften fördelas som stöd, knappt hälften finns tillgängligt att låna för EU-länder som behöver. Tio procent används till att förstärka EU-budgeten.
Lånet ska återbetalas mellan 2028 till 2058 (räntan väntas bli nära noll) och planen är att göra det med intäkter från nya EU-avgifter. En plastavgift är redan överenskommen men det kan också bli t ex en CO2-avgift på importvaror,en avgift på storbolag från icke-EU-länder som tjänar mycket på den inre marknaden eller att inkomsterna från EUs CO2-kvoter på industrin kan gå till EU-kassan istället för till medlemsländerna.
Vidare ska 30 procent av pengarna i både budget och fond gå till klimatrelaterade utgifter. Bidrag får bara ges till länder som respekterar rättsstaten.

FORMALIA KRING BESLUTET

Förslag om att ge finansiellt stöd till EU-länder i kris baseras på artikel 122 i EU-fördraget. Beslutet ska tas enhälligt av EUs regeringar. Europaparlamentet ska bara informeras.

EUs sjuårsbudget grundas på artikel 312 i fördraget. Den beslutas med enhällighet bland EU-regeringarna. Europaparlamentet ska ge sitt samtycke vilket innebär att säga ja eller nej men utan rätt att ändra. (Parlamentet kan däremot ändra i de årliga budgetarna som i större detalj förhandlas varje höst.)

Sjuårsbudgeten ska börja gälla i januari 2021 och löpa till 2027. Förhandlingar har pågått sedan våren 2018 utan att enighet nåtts. I maj 2020, efter coronapandemin, la EU-kommissionen ett kraftigt ändrat förslag till sjuårsbudget – totalt sett lägre än det man föreslagit 2018 men högre än vad EUs medlemsländer förhandlade kring före corona-utbrottet.

SVENSK INSTÄLLNING

Svenska regeringen och riksdagen med undantag för liberalerna, har i budgetsamtalen varit hårdnackat emot att på något sätt få en höjd svensk medlemsavgift efter att Storbritannien lämnar EU (då 12 procent av intäkterna försvinner).

Statsminister Löfven har likaså motsatt sig att coronadrabbade länder får stöd av EU men har varit öppen för lån från EU om dessa kopplas till villkor på mottagarlandet.

VAD HÄNDER NU?

Förslagen finns på bordet och EU-länderna för redan debatten över telefon och via videokonferenser. Tyskland, som är EUs ordförandeland under andra halvåret 2020, hoppas kunna nå en överenskommelse i juli 2020.

FLER FRÅGOR: