Corona och miljardregnet över EU

Coronapandemin har slagit hårt mot Europas ekonomi och många miljarder har letats fram för att lindra smällen. Med pengarna väcks också frågor om makt och om EU nu är på väg att vinna mer.

I slutet av mars 2020 när Italien och Spanien kämpade mot en övermäktig fiende i coronan och andra EU-länder rustade för sin tur, utbrast ett mäktigt gräl mellan EU-ledarna. Det skedde över skärm, som snabbt blivit brukligt, men var inte mindre våldsamt för det.

På ena sidan stod en rasande italiensk premiärminister, Giuseppe Conte – stödd av minst nio länder där Spanien och Frankrike var i första ledet. I andra ringhörnan befann sig paret Rutte (Mark) och Merkel (Angela), regeringschefer för respektive Nederländerna och Tyskland.

Grälet handlade om pengar för att klara krisen. De flesta länder hade valt en ”lockdown” av hela samhället för att minska smittspridningen. Näringslivet stod i princip stilla överallt. En djup ekonomisk kris med konkurser och miljoner arbetslösa hotade.

”Ni kan ju alltid låna,” sa Merkel och Rutte.

Då klev de rakt in i en puttrande surdeg som skapat spänningar i EU sedan den globala finanskrisen åren 2008-2015. EU insisterade den gången, på tyskt krav, att den krisen bara kunde lösas genom åtstramningar. Länder som dragits ned i finanskrisen kunde enbart få nödlån mot att de gick med på att genomföra åtstramningar av statsutgifterna, dikterade av andra.

Grekland, Spanien och Portugal fick göra nedskärningar på skolor, A-kassor, äldreomsorg, sjukhus och allt de kunde hitta. Grekland fick sälja ut statliga bolag, hamnar och flygplatser.
Men i mars 2020 sa Sydeuropa samfällt nej till en upprepning av den behandlingen.

Lite överraskande fick Rutte och Merkel denna gång inte medhåll i sina hemländer för att tufft ha försvarat sina skattebetalares pengar. Det uppfattades tvärtom som brist på medkänsla i coronatider.
Merkel och Rutte fick också mothugg från ekonomer och från sitt eget näringsliv. EUs inre marknad, påpekade dessa, måste kickstartas samtidigt överallt för att kunna ta fart igen. Det vore dålig ekonomi för alla, om nio sydeuropeiska länder (20 procent av inre marknaden) tilläts kollapsa.

I mitten av maj bytte Tysklands förbundskansler Merkel oväntat fot. Tillsammans med den franske presidenten Macron föreslog hon att EU gemensamt skulle låna upp 500 miljarder euro till en ”återhämtningsfond” som gav bidrag till hårt drabbade länder.
Fram steg då ”Frugala Fyran,” Sverige, Nederländerna, Österrike och Danmark, en allians som i EUs budgetförhandlingar kämpade för så låg EU-avgift som möjligt. De sa nej till att borga för lån till andra länder.

Men pandemin spred kanske en känsla av samhörighet trots allt, för mitt i corona-sommaren 2020 nådde de 27 länderna en kompromiss, både om en ”återhämtningsfond” och om en sjuårig EU-budget.

Överenskommelsen var radikal på flera sätt. I den förra krisen var gällande sanning i Europa att varje land måste klara sig själv. Den här gången delar alla på risken genom att ta lån tillsammans.
Det är också nytt att EU tillåts låna till utgifter.* Det steget skrämmer många som fruktar att EU-institutionerna kan göra sig mer oberoende av medlemsländerna.
En tredje överenskommelse går i samma riktning: EU tillåts ta upp nya avgifter för att betala av lånet (eller skatter, som kritikerna säger).
En avgift på icke-återvunnen plast är redan beslutad och flera andra avgifter ska förhandlas under kommande år, t ex en CO-2-avgift på import eller skatt på IT-jättar.

EU-länderna binder sig alltså vid varandra på ett helt nytt sätt som låntagare av ett gemensamt lån. Man planerar dessutom för hårdare samordnad krishantering nästa gång. I slutänden ser det ut som att ”mer EU” blir det kvarvarande resultatet av en kris som i starten splittrade EU-länderna så mycket.

*Fotnot: EU lånar egentligen redan men då små summor enbart i specifikt fastställda syften som att ge stöd till grannländer i akut kris, t ex Ukraina.

Fakta: MILJARDREGNET

• ECB (centralbanken) – 750 mdr euro – stödköp av obligationer
• ESM (euro-fond) – 240 mdr euro – nödlån till corona-utgifter
• EIB (EUs investeringsbank) – 60-200 mdr – företagslån
• NEXT GENERATION (EU-fond) – 750 mdr euro – hälften/hälften stöd och lån till investeringar i klimat, digitalt och beredskap
• SURE (EU-fond) – 100 mdr euro – lån till arbetsmarknadsstöd
• EU:s 7-årsbudget – 1 100 mdr euro

DET NYA FÖRSLAGET

”Next Generation EU” är det officiella namnet på återhämtningsfonden på totalt 750 miljarder euro.
Den vävs ihop med EUs nya sjuårsbudget på 1 074,3 mdr euro i syfte att alla satsningar ska styra åt samma håll.

Nytt är att 750 mdr euro ska lånas upp av EU före år 2026. Knappt hälften fördelas som stöd, knappt hälften finns tillgängligt att låna för EU-länder som behöver. Tio procent används till att förstärka EU-budgeten.

Lånet ska återbetalas mellan 2028 till 2058 och planen är att betala med intäkter från nya EU-avgifter. En plastavgift är redan överenskommen men det kan också bli t ex en CO2-avgift på importvaror,en avgift på storbolag från icke-EU-länder som tjänar mycket på den inre marknaden eller att inkomsterna från EUs CO2-kvoter på industrin kan gå till EU-kassan istället för till medlemsländerna.
Vidare ska 30 procent av pengarna gå till klimatrelaterade utgifter. Bidrag kan frysas för ett land som inte respekterar rättsstaten.

FORMALIA KRING BESLUTET

Förslag om att ge finansiellt stöd till EU-länder i kris (återhämtningsfonden) baseras på artikel 122 i EU-fördraget. Beslutet ska tas enhälligt av EUs regeringar. Europaparlamentet ska bara informeras.

EUs sjuårsbudget grundas på artikel 312 i fördraget. Den beslutas med enhällighet bland EU-regeringarna. Europaparlamentet ska ge sitt samtycke vilket innebär att säga ja eller nej men utan rätt att ändra. (Parlamentet kan däremot ändra i de årliga budgetarna som i större detalj förhandlas varje höst.)
EUs sjuårsbudget ska börja gälla i januari 2021 och löpa till 2027.

Förslag om nya EU-avgifter, t ex CO2-avgift på importvaror, har utlovats till sommaren 2021 och förhandlingarna kan starta snart därefter.

SVENSK INSTÄLLNING

Svenska regeringen och riksdagen med undantag för liberalerna, var i budgetsamtalen hårdnackat emot att på något sätt få en höjd svensk medlemsavgift efter att Storbritannien lämnar EU och motsatte sig att borga för lån till coronadrabbade EU-länder. Riksdag och regering har dock godkänt slutkompromissen både vad gäller budget och återhämtningsfond med gemensamma lån.
Regering och riksdag motsätter sig fortfarande att införa fler nya EU-avgifter.

VAD HÄNDER NU?

Budget och återhämtningsfond beslutades slutgiltigt i december 2020. EU väntar nu på att medlemsländernas nationella parlament ska ratificera beslutet som ger dem möjlighet att ta upp lån. I väntan på detta förbereder medlemsländerna sina förslag till projekt för att få del av coronastöden och EU-kommissionen har inlett granskningar. Hoppet är att corona-stöden kan börja betalas ut våren 2021.

Återstår också att invänta konkreta förslag från EU-kommissionen om nya EU-avgifter vilka sedan ska förhandlas mellan medlemsländerna och i Europaparlamentet.

FLER FRÅGOR: