Så såg bakgrunden ut till ett förslag i mars 2017 om att EU skulle skapa en ”social pelare.” Bankerna hade räddats under krisen för att finanssystemet inte skulle kollapsa. Nu måste det vara vanliga människors tur.
Från Sverige kom dock protester från alla politiska partier, från höger och från vänster, som enades i en stark övertygelse att EU inte borde lägga sig i sociala frågor.
Fackförbunden oroades särskilt av att ”en lön att leva på” dök upp bland de många långsiktiga mål som nämndes i den (icke-bindande) sociala pelaren. Svenska fack ser förstås gärna att alla löntagare ha en lön att leva på men vill absolut fortsätta att lösa lönefrågor i avtal, utan statlig inblandning.
Svenskar från såväl fack som arbetsgivare, från politiska partier och organisationer lobbyade därför enträget EU-kommissionen att låta bli lönefrågorna.
De svenska argumenten var starka. Statistiken visar att när man jämför länder som har lagstadgad minimilön (22 EU-länder) med dem som har avtalsmodellen (sex länder) är lägstalönen högre för avtalsländerna, löneklyftorna är inte lika breda och strejkerna betydligt färre. Den svenska modellen är en vinnare, helt enkelt.
Emellertid lobbyade fackförbund från de flesta andra EU-länder lika envist FÖR ett lagförslag om lägstalöner i Europa som kunde hjälpa dem att få upp lönenivån.
I oktober 2020 kom så till slut ett förslag om en europeisk minimilön. Överraskande nog visade det sig vara något av en kärleksförklaring till den svenska modellen. Dels hålls länder med kollektivavtal utanför det EU-system för lägstalöner som föreslogs. Dels uppmanas alla andra länder att på bred front satsa på kollektivavtalsmodellen.
För att stärka fackförbunden i EU-länder med svaga fack (som därför i förhandlingar kan få svårt stå emot arbetsgivarna) vill förslaget ge fackförbunden ny insyn och rätt att delta aktivt i det nya systemet för lägstalöner.
En svensk totalseger, alltså? Nej, fackförbund och politiker i Sverige fortsätter att uttrycka missnöje. Nu är det framför allt i rädsla över att EU-domstolen i framtiden i någon tvist svår att förutse idag, kan besluta att den svenska modellen – utan lagstiftning eller inblandning från politiker – inte fullt ut lever upp till EU-reglernas krav.
En annan detalj som skaver för svensk del är att EU-förslaget vill att alla ska rapportera in statistik över löneläget i landet (så man kan bedöma om lägstalönen följt med upp när den allmänna lönenivån stigit). I Sverige är de flesta kollektivavtal hemliga och många avtal är sifferlösa.
Förhandlingarna som nu följer på EU-kommissionens kärleksförklaring till den svenska modellen kan faktiskt komma att göra livet väldigt besvärligt för den svenska modellen.
