Svenska modellen kan kramas till döds

Finanskrisen mellan 2010 och 2017 tog hårt på framför allt de sydeuropeiska länderna i EU. Löntagare, pensionärer och offentliganställda fick bära den tyngsta bördan. Land efter land skar ner på sina utgifter – alltså på pensioner, lärarlöner, A-kassa, och så vidare.

Detta var bakgrunden till förslaget i mars 2017 från Jean-Claude Juncker i ledningen för EU-kommissionen, att EU skulle skapa en ”social pelare.” Bankerna hade räddats under krisen i skräck över att finanssystemet annars skulle kollapsa. Nu måste det vara vanliga människors tur.

Från Sverige kom dock protester från alla politiska partier, från höger och från vänster, som enades i en stark övertygelse att EU inte borde lägga sig i sociala frågor.

Fackförbunden oroades särskilt av att ”en lön att leva på” dök upp bland de många långsiktiga mål som nämndes i den (icke-bindande) sociala pelaren. Svenska fack ser förstås gärna att alla löntagare ha en lön att leva på men vill absolut fortsätta att lösa lönefrågor i avtal, utan statlig inblandning.

Svenskar från såväl fack som arbetsgivare, från politiska partier och organisationer lobbyade därför enträget EU-kommissionen att låta bli lönefrågorna.

De svenska argumenten var starka. Statistiken visar att när man jämför länder som har lagstadgad minimilön (22 EU-länder) med dem som har avtalsmodellen (sex länder) är lägstalönen högre för avtalsländerna, löneklyftorna är inte lika breda och strejkerna betydligt färre. Den svenska modellen är en vinnare, helt enkelt.

Emellertid lobbyade fackförbund från de flesta andra EU-länder lika envist FÖR ett lagförslag om lägstalöner i Europa som kunde hjälpa dem att få upp lönenivån.

I oktober 2020 kom så till slut ett förslag om en europeisk minimilön. Överraskande nog visade det sig vara något av en kärleksförklaring till den svenska modellen. Dels hålls länder med kollektivavtal utanför det EU-system för lägstalöner som föreslås. Dels uppmanas alla andra länder att på bred front satsa på kollektivavtalsmodellen.

För att stärka fackförbunden i EU-länder med svaga fack (som därför i förhandlingar kan få svårt stå emot arbetsgivarna) vill förslaget ge fackförbunden ny insyn och rätt att delta aktivt i det nya systemet för lägstalöner.

En svensk totalseger, alltså? Nej, fackförbund och politiker i Sverige fortsätter att uttrycka missnöje. Nu är det framför allt i rädsla över att EU-domstolen i framtiden i någon tvist svår att förutse idag, kan besluta att den svenska modellen – utan lagstiftning eller inblandning från politiker – inte fullt ut lever upp till EU-reglernas krav.

En annan detalj som skaver för svensk del är att EU-förslaget vill att alla ska rapportera in statistik över löneläget i landet (så man kan bedöma om lägstalönen följt med upp när den allmänna lönenivån stigit). I Sverige är de flesta kollektivavtal hemliga och många avtal är sifferlösa.

Förhandlingarna som nu följer på EU-kommissionens kärleksförklaring till den svenska modellen kan faktiskt komma att göra livet väldigt besvärligt för den svenska modellen.

DET NYA FÖRSLAGET

22 EU-länder har redan lagstiftat om minimilön men EU-förslaget utvidgar rätten till minimilön till flera utelämnade grupper av arbetstagare, t ex gig-arbetare. Dessutom bör denna EU-modell höja lägstalönen i flera länder om den genomförs.

Länder med lagstiftade löner föreslås upprätta mätbara kriterier för nivån på en lägstalön – baserat på allmän lönenivå i landet och produktivitet bl a. Facket och arbetsgivarna ska delta i detta arbete.

Länderna ska verka för att kollektivavtalsmodellen utvidgas i deras land till minst 70 procents täckning över hela landet. Statistik över lönenivåer ska vara offentlig.

SVERIGES INSTÄLLNING

Regeringen har ännu inte tagit ställning, den svenska arbetsmarknadsministern kommenterade bara att regeringen ska studera förslaget. TCO utttalade sig negativt. LO uttalade sig negativt. Svenskt Näringsliv uttalade sig negativt.

FORMALIA KRING BESLUTET

Förslaget är baserat på artikel 153 i EUs fördrag vilket innebär att det behövs en kvalificerad majoritet i ministerrådet för att det ska ta, och en enkel majoritet i Europaparlamentet. EUs regionkommitté ska konsulteras. Även EU:s Ecosoc (ekonomiska och sociala kommitté) ska konsulteras.

En extra komplikation är att det står i EU:s fördrag artikel 153, punkt 5 att ”denna artikel ska inte tillämpas på löneförhållanden…”. EU-kommissionen anser dock att kriterier för minimilön inte utgör ”löneförhållanden”. Man hävdar att detta faller under ”social trygghet”, alltså ett område som samma artikel 153 nämner i punkt 1c som ett område för EU att ”understödja och komplettera medlemsländerna” på. EU-domstolen kan i framtiden komma att få slita denna tvistefråga.

VAD HÄNDER NU?

Förslaget gick i november 2020 till de bägge beslutande instanserna, dels till EU-regeringarna, dels till Europaparlamentet för beredning och förhandling.

FLER FRÅGOR: