Klimatkampen möter GMO-tvisten

GMO-mat – farligt eller nödvändigt? Frågan klyver Europa så effektivt att den i decennier helt förlamat EU. Nu kan dock klimatkampen ge GMO dödsstöten – och livsluft åt nygamla proteingrödor.

I oktober 2019 röstade det nyvalda Europaparlamentet om GMO och det blev ett nej till tre nya GMO-grödor som söker tillstånd. Röstsiffrorna var glasklara 436 mot 208. Det förra Europaparlamentet röstade under sina fem års mandat nära fyrtio gånger nej till GMO-grödor. Detta får kallas en ganska envis viljeyttring med tanke på att det faktiskt inte är Europaparlamentet som avgör om nya GMO-grödor ska godkännas.

Beslutet ligger hos EUs medlemsländer – i teorin. Sedan tjugo år tillbaka lyckas emellertid aldrig medlemsländerna enas. Många länder ogillar GMO, andra vill tvärtemot uppmuntra denna teknologi. Röstresultatet slutar alltid oavgjort.

Och då träder – enligt reglerna – EU-kommissionen in och tar det slutgiltiga avgörandet, byggt på vad vetenskapen säger om produktens säkerhet.

EU-kommissionen har de senaste 20 åren godkänt cirka 70 GMO-grödor. Men bara en enda av dessa (en majs) odlas på europeisk mark. Odlarna vågar inte för konsumenterna ogillar nämligen GMO och vill man sälja ett livsmedel i EU med en GMO-ingrediens måste det märkas tydligt.

Stora livsmedelskedjor som pastajätten Barrilla eller franska yoghurtillverkaren Danone – eller svenska Lantmännen – har tagit fasta på kundernas misstro och marknadsför raka motsatsen: ”Garanterat GMO-fritt.”

Ändå är Europa långt ifrån GMO-fritt. Tvärtom tar EU-länderna in stora mängder GMO-produkter varje år. EU råkar lida av ett massivt underskott av proteingrödor som används till till djurfoder. Bara 3 procent av den odlingsbara marken används till odling av proteingrödor. 75-80 procent importeras därför. Importen kommer från i stort sett enbart länder som säljer GMO-grödor.

Men nu gör klimatfrågan sitt inträde och skiftar balansen i denna utdragna dragkamp.

Klimatkampen har gett Europaparlamentet två nya argument att använda mot GMO. Det ena är att en plantas okänslighet för växtgifter kan riskera den biologiska mångfalden. Det andra argumentet är att Brasiliens lönsamma export till EU av GMO-grödor kan bidra till att Amazonasskogarna avverkas eller bränns för att ge tillgång till mer odlingsmark.

Klimatkampen har dessutom drastiskt ökat lockelsen med vegetabilisk mat. Alla blir inte vegetarianer men t ex i Sverige äter numera nästan var tredje svensk vegetariskt ett par dagar i veckan. Köttfria dagar i skolor och andra storhushåll är vanligt över hela Europa. Köttfria alternativ som ”veggieburgers” ligger i framkant på en snabbt växande trend. Att köttätande anses vara en av de större klimatsynderna, förklarar trenden.

Utan kött blir det viktigt med proteinrika grödor som linser, soja, bönor och ärter. Men EUs jordbrukare ägnar sig alltså inte åt detta så konsumenternas längtan får mättas med importgrödor – som inte tenderar att vara GMO-fria. Odling av proteingrödor råkar i sig vara klimatvänligt. Grödorna binder kväve vilket minskar behov av gödsel samtidigt som de motverkar skadeinsekter och sjukdomar.

2018 föreslog EU-kommissionen att skapa en ”proteinplan för Europa.” Den skulle handla om att stötta europeisk odling av proteingrödor, både genom att uppmuntra forskning i dessa grödor och att stötta den bonde som vill lägga om sina odlingar. Och eftersom konsumenterna tydligt fruktar genmodifierad mat, så öppnar sig nya affärsmöjligheter för europeiskt lantbruk med chansen att stjäla marknadsandelar från GMO-odlande rivaler i Brasilien, Argentina och USA.

EU-reglerna för GMO

GMO-produkter är tillåtna i EU men omgärdade av begränsningar:

  • Alla varor med en GMO-ingrediens på över 0,9 procent ska märkas.
  • En GMO-gröda måste godkännas innan den får marknadsföras i EU. Beslutet ska tas med kvalificerad majoritet i en EU-kommitté med representanter från medlemsländernas myndigheter. Om kvalificerad majoritet inte kan uppnås, fattas beslutet av EU-kommissionen efter yttrande av Efsa, EUs livsmedelsmyndighet.
  • Sedan 2001 har 70 grödor godkänts.
  • EUs medlemsländer har rätt att förklara hela sitt land eller regioner för GMO-fria där GMO-grödor är förbjudna att odlas. 19 EU-länder har gjort detta.
  • EU-kommissionen föreslog 2015 att det borde bli ett nationellt beslut att odla en godkänd GMO-gröda eller inte. Idén gjorde Europaparlamentet så rasande att man dödade förslaget utan vidare.
  • 2018 meddelade EU-domstolen att även nya genteknologier som genomredigering också faller under GMO-direktivet. (Skillnaden mot GMO är att man vid genomredigering inte tillför främmande DNA i en gen. Istället kan man ändra egenskaper genom att t ex klippa bort oönskade gener.)

DET NYA FÖRSLAGET

Inget konkret förslag om proteingrödor har lagts fram ännu.

Europaparlamentet tog en resolution i april 2018 där man uppmanade kommissionen att dra upp en europeisk strategi för proteingrödor med tryck på att europeisk import av proteingrödor måste minskas.

Den utgående EU-kommissionen följde upp parlamentets resolutionen med expertdiskussioner och en remissrunda som visade stort intresse från industrin. I november 2018 presenterades en rapport över läget för proteingrödor i EU och ett löfte gavs från ansvarig kommissionär Phil Hogan i januari 2019 att gå vidare med en europeisk strategi.

SVENSK INSTÄLLNING

Den svenska regeringen är försiktigt positiv till EU-kommissionens initiativ att skapa en “proteinplan för Europa”, åtminstone den del som talar om att uppmuntra forskning om proteingrödor.

Däremot är regeringen negativ till förslag om EU-stöd till jordbruksnäringen. Dels beror det på att regeringen önskar att EUs budget generellt ska vara så liten som möjligt, dels på att den anser att stöd kopplat till proteingrödor kan bli ”handels- och marknadsstörande.” Emellertid kan man säga ja om stöden kan knytas till obligatoriska miljömotiverade krav.

Fram till 2014 hörde Sverige till de EU-länder som alltid röstade för GMO. Sedan 2015 har Miljöpartiets inträde i regeringen gjort att Sverige lagt ner sin röst eller röstat mot vissa GMO-grödor till viss irritation i riksdagen.

Svensk GMO-forskning har pågått länge på flera håll i landet (Umeå, Lund, Uppsala, Alnarp och Skara). Företaget Svalöf-Weibulls var först med att kommersiellt provodla GMO-grödor i Skåne. Förlamningen i EU och en negativ folkopinion har dock lett till att satsningar har lagts ner eller styrts om även i Sverige. Svalöf-Weibull köptes t ex av Lantmännen som nu gör reklam för GMO-fritt i sin mat.

Bland forskare pågår dock en del försöksodlingar, av t ex aubergine och av potatis. I somras skrev en lång rad svenska forskare ett öppet brev för att begära en ändring av EUs regler för GMO och växtförädling.

Regeringen har ingen enskild nationell insats för proteingrödor men har beviljat Statens Lantbruksuniversitet 90 miljoner kronor 2018-2020 för forskning om växtförädling för ett förändrat klimat där proteingrödor ingår.

Jordbruksverket och LRF (delfinansierat med EU-bidrag) samarbetar om att ge lantbrukare råd om klimatsmart lantbruk där proteingrödor också ingår, i en satsning kallad ”Greppa Näringen”.

VAD HÄNDER NU?

Den nytillträdda EU-kommissionen under ordförande Ursula von der Leyen har lovat Europaparlamentet att lägga fram en bred plan för ett hållbart och klimatvänligt jordbruk under sitt första halvår. Där räknar Europaparlamentet att proteinstrategin kommer att ingå.

FLER FRÅGOR: