Sök
Stäng denna sökruta.

Svenskt motstånd mot EU-initiativ för jämställda löner

Svenska politiker har knappt hunnit hämta sig från en intensiv kamp mot ett EU-direktiv om minimilöner innan nästa fajt har öppnat sig: EU vill kräva i lag av arbetsgivare att de redovisar löneskillnader mellan män och kvinnor.

Spontant kunde man kanske tro att en insats mot låga kvinnolöner skulle väcka svenskt jubel men så är inte fallet eftersom – i alla fall enligt SKR (Sveriges kommuner och regioner): ”EU-förslag hotar den svenska modellen.”

EUs initiativ kom eftersom kvinnolöner i Europa låg drygt 14 procent lägre än manslöner för samma jobb. Löneklyftan hade i stort sett inte har minskat på tio år. Då menas löneskillnader som inte kan förklaras med att personerna har olika uppgifter eller ansvar, har olika meriter och erfarenhet eller kanske jobbar färre timmar.

EU-förslaget ville lägga ansvaret på arbetsgivaren att ta itu med detta – på företag med fler än 250 anställda. De anställda borde t ex få besked om företagets lönenivåer och efter vilka kriterier de sätts. Arbetsgivaren borde årligen kartlägga löneläget för olika kön. En löneklyfta större än 5 procent ska leda till att arbetsgivaren tillsammans med facket gör en bedömning av skälen för att se om det behöver rättas. Informationen ska hjälpa en diskriminerad anställd att få rätt lön eller att kunna stämma sin arbetsgivare.

Det svenska motståndet kan verka förvånande eftersom arbetsgivare i Sverige har varit skyldiga sedan 1994 att kartlägga löner ur ett jämställdhetsperspektiv. Sverige anses vara en pionjär på området. Och här gäller skyldigheten redan vid 25 anställda.

Men det finns några saker som gör direktivet besvärligt. I Sverige hanteras arbetsmarknad framförallt i kollektivavtal och parterna ogillar alla påbud utifrån som rör deras område.
Extra ovälkommet är all insyn i lönesättning. I Sverige är kollektivavtalens innehåll inte offentliga och så vill arbetsmarknadens parter ha det.

Inte bara den stora offentliga arbetsgivaren SKR reagerade därför kritiskt mot EUs kvinnolöns-initiativ, det gjorde också den svenska regeringen, de flesta riksdagspartier och arbetsmarknadens parter. Så småningom flyttade sig dock bla socialdemokrater och vänstern. Möjligen eftersom kampen mot låga kvinnolöner må ha startat tidigt i Sverige men svensk forskning visar att inte mycket händer på detta område i Sverige heller.

Det nya förslaget

Förslaget sa bl a att alla arbetsgivare med minst 250 anställda måste årligen sammanställa, analysera och rapportera offentligt uppgifter om löneskillnader mellan kvinnor och män. Uppgår löneklyftan till mer än 5 procent ska en genomgång göras tillsammans med facket för att se om det måste korrigeras. Medlemsstaterna ska införa böter eller andra sanktioner om detta inte följs.

Redan vid en anställningsintervju har kandidaten rätt att få information om lönesättning (kriterier, osv) men är inte själv skyldig att uppge sin tidigare lön för en ny arbetsgivare.
En lönediskriminerad person ska kunna få rätt till kompensation i domstol, t ex få utebliven lön och andra förmåner. Bevisbördan ska ligga på arbetsgivaren.
Medlemsstater får tillsyn över att reglerna följs.

Sveriges inställning

Den svenska regeringen sa sig uppskatta avsikten med förslaget men vara tveksam till flera inslag som man fruktade kunde bli betungande för arbetsgivare och störa arbetsmarknadsparternas oberoende.
Regeringen godkände ändå i december 2021 att EUs ministerråd inledde slutförhandlingar med parlamentet.
De borgerliga partierna var skeptiska liksom Svenskt Näringsliv medan fackförbunden var tveksamma men inte öppet motståndare till direktivet. De svenska borgerliga ledamöterna i Europaparlamentet röstade emot medan övriga svenskar stödde förslaget.

Formalia kring beslutet

Förslaget vilar på artikel 157.3 i EU-fördraget som säger att EU ska vidta åtgärder för kvinnor och mäns lika löner och möjligheter. Det är en uppföljning av en EU-rekommendation från 2014 med liknande innehåll som dock inte lett till att löneklyftor minskat.

Artikel 157 innebär att direktivet ska beslutas med majoritet i parlamentet och med kvalificerad majoritet i ministerrådet för att sedan omsättas i nationell lagstiftning.
EUs ekonomiska och sociala kommitté ska konsulteras.

Vad händer nu?

Parlamentet godkände sin version den 30 mars 2023.
Rådet tog sin position i april 2023.
Ett gemensamt beslut stod klart i maj 2023.

Från juni 2027 ska företag med fler än 100 anställda börja inrapportera löneinformation vart tredje år, med fler än 250 anställda varje år.

Fler frågor

Läs mer…

Vargjägarna har fått EU på sin sida

En natt i början av september 2022 smög en varg in i en inhägnad i norra Tyskland och rev ihjäl den 30-åriga gamla ponnyn Dolly. Vargen ifråga fick snart en dödsdom utfärdad via en tysk domstol. Men händelsen skulle få fler efterräkningar än så, för ponnyn råkade tillhöra Ursula von der Leyen, EU:s kommissionsordförande.

Sommartiden inte förbi

”För sista gången!,” lovade en kvällstidningsrubrik i slutet av oktober 2020 medan en annan höll sig till ”Kanske för sista gången”.
Men något EU-beslut om att ge upp sommartiden finns inte. Bara ett förslag som ligger i en byrålåda.

Vem får EU:s toppjobb?

Vart femte år väljer EU-länderna ett nytt Europaparlament. Denna gång sker det den 9 juni 2024. I samma veva ska också flera av EU:s toppjobb besättas.

Svenskt skogsbruk i EUs fokus

I en klimatstrid har Sverige den ovana rollen som miljövännernas fiende. Det handlar om svenskt skogsbruk och där stundar nu batalj på flera fronter.