Skog täcker 40 procent av EU:s landyta, ändå är skog en av få områden som EU aldrig har formulerat en politik för. Det beror på att EU:s skogsbrukande länder (Sverige och Finland inte minst) har motsatt sig detta mycket bestämt – skogen måste förbli en nationell angelägenhet. Det gick dock inte att hålla emot längre när klimatförändringarna kom in i bilden.
Skogen är en av jordklotets bästa bindemedel för koldioxid. Att hugga ner träd släpper lös koldioxid. Det grundläggande faktumet ledde till flera års heta sammanstötningar om skogsbruk när EU började se på hur man konkret kunde förverkliga sina löften från FN-mötet om klimat i Paris 2015.
Här hamnade alltså Sverige för ovanlighetens skull på motsatt sida miljöorganisationerna (dock inte ensam utan tillsammans med andra skogsländer som Finland, Estland och Frankrike).
Striden stod mer bestämt kring användning av land- och skogsmark och vilka krav man kunde ställa i det nya klimatarbetet (i jargongen kallat LULUCF). I december 2017 såg det ut som om de svenska argumenten hade vunnit en total seger. Svenska politiker hade med framgång hävdat i förhandlingarna att fälla skog rentav kan hjälpa klimatarbetet, om bara skogsbruket är hållbart. Trä från fällda träd kan t ex användas för att ersätta cement och metaller i byggbranschen. Biprodukter kan bli bioetanol som ersätter bensin och diesel i bilar eller pellets, för att ersätta kol i uppvärmning av hus. Skogsbruket planterar sedan nya träd vilka i sin tur kan binda koldioxid. Miljövännerna är dock inte imponerade utan hävdar att all avverkning frigör koldioxid och menar att avverkning därför alltid blir en minuspost för klimatet.
EU-förhandlingarna utmynnade i en princip; så mycket koldioxid som avverkad skog i landet lösgör, så mycket koldioxid måste landet dra ner någonstans – men inte nödvändigtvis i skogen. EU-reglerna gav så generösa möjligheter till klimatkompensation, att miljöorganisationer blev djupt besvikna och hävdade att slutresultatet innebar enbart dåliga nyheter för klimatet.
Men det visar sig att klimatstriderna inte därför var över för det svenska skogsbruket. På minst tre fronter fortsätter klimatkraven att komma.
- I de nya EU-reglerna (LULUCF) ingick att varje EU-land måste årligen lämna in en skogsplan med klimatåtgärder. I den första svenska skogsplanen, angav regeringen (s+mp) en volym för avverkning som väckte stora protester från skogsindustrin. Oppositionen i riksdagen röstade ner planen. Planen skrevs därefter om så att skogsbruket tilläts öka sin avverkning, innan den lämnades in till EU-kommissionen våren 2019. Då höjde den svenska naturskyddsföreningen temperaturen genom att anmäla Sverige till EU-kommissionen för fusk med siffrorna. Naturskyddsföreningen hävdar att första versionen var korrekt enligt EU-reglerna och att den insända versionen var inget mindre än ett försök från Sverige att lura till sig extra avverkningsrätt som man skulle slippa klimatkompensera för. EU-kommissionen visade sig sedan mycket kritisk mot den plan som Sverige lämnat in och har begärt att den görs om.
- Klimatvänlig finansiering är ett annat område som EU har lagt ned tid på hösten 2019. I en önskan att styra investerares kapital till genuint klimatvänliga insatser, har EU börjat sätta upp kriterier för vad som får kallas ”klimatvänligt” och vad som inte får det. Skälet är bland annat att många företag vill marknadsföra sig som ”gröna” eller som ”klimatvänner,” ibland på ganska lösa boliner. Stora investerare som t ex pensionsfonder söker för sin del klimatvänliga placeringar och behöver hjälp via objektiva kriterier för att inte av misstag finansiera klimatdåliga projekt. I det här sammanhanget granskas alla näringsgrenar på nytt. Skogsbruket har än en gång hamnat under lupp – med aktiva miljöorganisationerna på bettet för att försvara sin syn på klimatvänligt. Skogens rykte bland investerare står på spel- klimatbov eller klimahjälte?
- Strax före Lucia 2019 kom EU-kommissionens ”Green Deal,” en klimatplan och ett ambitiöst löfte om att EU ska bli ännu vassare på klimatarbete. I avsnittet om skogen framgår att all existerande lagstiftning ska granskas på nytt, den här gången både ur klimathänseende och biologisk mångfald.
Svensk skogsindustri har fått ta emot hård kritik från miljöorganisationer för sitt intensiva skogsbruk som sägs kunna riskera den biologiska mångfalden.
Dessutom löper man risken att en omvärdering av skogsbruket inte slutar lika väl som förra gången, nu när klimathotet tycks växa sig större för varje dag.
