Så snart EU-ländernas väljare har röstat fram ett nytt Europaparlament (6-9 juni 2024) ska också EUs toppjobb omfördelas.
- Den inflytelserika EU-kommissionen ska ha en ny ordförande när tyska Ursula von der Leyens femåriga mandat löper ut den 31 oktober 2024.
- Hela EU-kommissionen med sina 27 kommissionärer ska förnyas på samma gång.
- EU:s egen utrikesminister, spanske Josep Borrell, ska ersättas efter sina fem år på uppdraget.
- EU-toppmötets ”ständige sekreterare”, rådsordförande Charles Michel, byts ut den 1 december 2024.
Länge var det EU-regeringarna som rätt mycket ensamma avgjorde vem som fick toppjobben i EU. Det har dock aldrig varit enkelt. På toppmöten har stats- och regeringscheferna diskuterat namn och försökt vikta posterna för bästa balans.
Om kommissionsordförande senast var en borgerlig politiker från norra Europa, kan det vara tid för en socialist från Sydeuropa. Om de stora länderna haft uppdraget, kan det vara ett litet lands tur att få chansen. De ”nya” EU-länderna i Öst- och centraleuropa måste få sitt. Slutligen är det inte längre politiskt möjligt att ge alla toppjobb till män – det behöver sluta någorlunda jämt mellan könen.
Våren 2014 la sig Europaparlamentet i processen på ett nytt och något ovälkommet sätt. Parlamentarikerna krävde att ordförande måste representera samma partigrupp som vunnit flest platser i valet till Europaparlamentet. Följ vår ”spitzenkandidat-process” eller, hotade de, så nekar vi att godkänna alla förslag.
Parlamentet fick sin vilja igenom. Deras spetskandidat Jean-Claude Juncker blev EU-kommissionsordförande. Han kom från den borgerliga grupp (EPP) som blivit störst i valet i maj 2014.
Men försöket att återskapa den segern våren 2019 gick omintet. Toppmötet valde helt själv och när det blev parlamentets tur att godkänna var deras politiska läge mer splittrat än tidigare.
Toppmötets namn, Ursula von der Leyen, blev ändå godkänd men det hängde på repet, med bara 13 rösters övervikt.
Namnstriden år 2024 kan bli enklare. Ursula von der Leyen har varit en solid ordförande och har mycket goda chanser att förlängas i fem år till. Hon är borgerlig så balansen säger att det måste bli en liberal eller socialist som ny rådsordförande efter Michel. Den personen hämtas alltid bland sittande eller tidigare regeringschefer vilket också begränsar antalet möjliga kandidater.
Sedan ska de 26 ledamöter som tillsammans ska utgöra EU-kommissionen nomineras, en från varje EU-land (von der Leyen är nummer 27) och bland dem en utrikesminister.
Sedan Sverige gick med 1995 har vi bara sänt kvinnor:
Anita Gradin (s), Margot Wallström (s) 2 ggr, Cecilia Malmström (fp) 2 ggr och Ylva Johansson (s). Detta brukade belönas med hyggliga portföljer eftersom ordförande som regel fick slita med att få ihop ett anständigt antal kvinnliga kommissionärskandidater.
Den tiden är nog förbi, numera är hälften-hälften det normala i de flesta europeiska regeringar.
Sverige får sällan någon av de riktigt tunga portföljerna. Tyngst var nog handel (Malmström II) medan tre svenska kommissionärer haft den svårlösta portföljen migration (Gradin, Malmström I, Johansson), den intressanta miljöportföljen (Wallström I) och den lite perifera portföljen kommunikation (Wallström II).
