Musiker, skådespelare, konstnärer och alla andra kulturarbetare har farit illa i pandemin i alla europeiska länder, framför allt för att det mer eller mindre har varit förbjudet sedan vårvintern 2020 att samla folk som kan se och njuta av deras insatser – och betala för sig.
Eftersom kulturarbetare allmänt har ett frilansande liv istället för anställning och lever med ojämna inkomster över tid istället för regelbundna lönecheckar, så har pandemin gjort yrkesutövandet extra tungt. De flesta västeuropeiska länder har ändå gjort någon insats för kulturlivet i form av t ex statligt stöd för uteblivna inkomster eller genom en uppskjuten skattebörda.
Men inte heller efter pandemin när branschen försöker ta sig tillbaka, är det alltid lätt. Muséer rapporterar svårigheter att komma upp på banan igen, många småföretag som organiserade kulturaktiviteter har hunnit gå i konkurs och en andel av konstnärliga utövare kämpar med depressioner efter instängningarna.
Parlamentsledamoten Monica Semedo från den liberala gruppen Renew i Europaparlamentet har utformat ett helt program för hur kulturarbetare kan stöttas och skyddas av EU, i stort och i smått.
Bland de större förslagen finns uppmaningen att stärka kulturarbetarnas läge gentemot digitala plattformar och uppdragsgivare. Kulturarbetarnas copyright-rättigheter behöver ses över.
Alltför ofta ges artisten en engångssumma men förlorar alla eventuella framtida inkomster. EU-regler skulle kunna bidra till att jämna ut en ojämlik förhandlingssituation.
Här finns också uppmaningen att EU-länderna ska styra minst 2 procent av pengarna som de mottar ur EUs återhämtningsfond till kultursektorn. Kulturarbetare föreslås bl a få hjälp att lära sig entreprenörskap för att klara den ekonomiska delen av egen-företagandet.
Många europeiska artister och kulturarbetare arbetar mer eller mindre tillfälligt i något grannland. En översyn av reglerna skulle kunna låta kulturarbetare slippa byråkrati i form av tillståndskrav men också slippa risk för dubbelbeskattning eller förlust av sociala rättigheter vid arbete i utlandet.
Slutligen vill Semedo se ett mer aktivt skydd från EU-institutioner mot de många artister som utsätts för trakasserier eller värre av myndigheter i sina egna länder på grund av deras konst.
