Så leder Sverige EU-stafetten

”Grönare, säkrare och friare” ska Europa bli när Sverige tar över EU-ordförandeskapet enligt statsminister Ulf Kristersson.

Likt en stafettpinne överlämnas varje halvår till nästa EU-land, ordförandeskapet i EUs ministerråd, platsen där EU-ländernas regeringar möts för att förhandla och nå beslut. Mellan januari och juli 2023 är det Sveriges tur.

Uppdraget har blivit både svårare och enklare sedan Sverige var EU-ordförande senast hösten 2009. Enklare – därför att EU har sedan sist fått både en permanent ”utrikesminister,” ”finansminister” och en ordförande för toppmötet (formellt kallat Europeiska rådet).[1] Svårare – därför att utmaningarna som EU idag möter har en global slagkraft. Kriget i Ukraina, energikrisen, galopperande inflation och ett USA som ignorerar frihandelsreglerna är alla frågor som listas på statsminister Kristerssons kom-ihåg-lapp.

Sverige förväntas dock inte lösa problemen utan uppdraget består i att hålla samman gruppen, att få de 27 nationerna att enas om en gemensam väg framåt.

Politiskt betyder detta för ordförandelandet framförallt att man måste lägga bort sina nationella invändningar och i alla lägen vara ”den vuxne i rummet.” Regeringen Kristersson blir därför den som kommer att få klubba en rad klimatbeslut – till exempel en social klimatfond – som hans parti och koalitionspartierna motsatte sig när de så sent som i somras var i opposition.

Regeringen Kristersson får också sy ihop de nya offentliga stöd som industrin ska få för att försvara europeisk industri mot USAs lockrop. Man fruktar att president Bidens mångmiljardbelopp till klimatbolag som bygger och producerar på amerikansk mark, annars kan skada europeisk ekonomi.

Om denna borgerliga regering tycker att det tar emot att ge upp sitt motstånd mot statsstöd, så kommer den ännu mer ogilla var pengarna ska komma ifrån: EU föreslås sätta upp en ny fond med gemensamma pengar som delar ut stöd till alla EU-länder.
Detta går rakt emot svenska politikers starka princip att inte ge en krona i onödan till EU.

Ett annat dilemma kan migrationspolitiken bli. EU har länge förhandlat ett paket åtgärder där hårdare kontroll vid gränserna kopplas ihop med bättre mottagande av ”godkända” flyktingar och – mest ogillat av allt – en fördelning av flyktingar mellan EU-länderna. Detta paket (framlagt av svenska EU-kommissionären Ylva Johansson) närmar sig avslut.
Om ett konsensus uppstår, får migrationsminister Maria Malmer Stenergard säga ja för svensk del.

Rent praktiskt betyder ordförandeskapet en enorm arbetsinsats. Man ska lägga dagordning och leda förhandlingar vid hundratalet ministermöten, flera tusen tjänstemanna- och expertmöten. Ordförandelandet ska stå i ständig kontakt med EU-kommissionen som lägger nya förslag samtidigt som den deltar aktivt i pågående förhandlingar för att presentera möjliga kompromisser.

Ordförandelandet ska stå till de folkvaldas tjänst i Europaparlamentet som bland annat vill se ministrar närvarande vid deras debatter eller kommittémöten. Viktigast av allt är dock att leda de trepartssamtal (triloger) där ministerrådet och parlamentet förhandlar fram de sista detaljerna i ny lagstiftning. Tiden mellan formella möten består av träffar, mail och telefonsamtal med otaliga deltagare för att leta sig fram till genomförbara kompromisser.

Ändå säger alla som har prövat, att det svåraste kommer dagen efter att ordförandeskapet är över: Att vänja sig vid tystnaden när ingen bryr sig om ens åsikt längre.

[1] Josep Borrell är ”Höge Företrädaren” i utrikespolitik, Paschal Donohoe är ordförande för eurogruppen av finansministrar och Charles Michel är EUs rådsordförande.

Det nya förslaget

Ordförandeskapet: Att turas om med ordförandeskap medlemmar emellan var mer naturligt när EU startade med de sex länder (Benelux, Frankrike, Italien och Tyskland) som bara möttes någon gång ibland.

Efter hand har ju EU vuxit till 27 länder och flera stora, välbemannade institutioner som utför ett permanent arbete inom alla samhällsområden. Skälet till att man ändå turas om med ordförandeskapet, är både att ge även små länder chansen att vara framträdande och att uppdraget blir en intensiv kurs i EU-politik vilket varje regering har nytta av.

Numera försöker man öka kontinuiteten i det europeiska arbetet genom att tre ordförandeskap enas om gemensamma riktlinjer. Att Sverige har fokus på klimat, säkerhet och konkurrenskraft har man alltså pratat sig samman om, med Frankrike (ordförande våren 2022) och Tjeckien (ordförande hösten 2022).

Kan ett EU-land med ordförandeklubban i hand förhala eller försvåra beslut? I teorin ja, men ingen har vågat sig på det. Det landet får antagligen som minimum räkna med att bli utfryst och se ”sina” hjärtefrågor försummade länge framöver.

Däremot är det ändå möjligt att lyfta fram en hjärtefråga genom att ta upp den på dagordningen och driva på för att få med den i toppmötets slutsatser. Om det inte är en alltför udda begäran har man en hygglig chans att få gehör.

En bonus med uppdraget anses vara den PR man kan skänka sitt land.  Tidigare svenska statsministrar (Göran Persson 2001 och Fredrik Reinfeldt 2009) fick ta emot presidenter (George Bush och Vladimir Putin) och regeringschefer (Angela Merkel och David Cameron) och vann möjligen en statsmannaglans i svenska väljares ögon.

Bägge valde att sprida EU-ministermöten över Sveriges många städer för att ge en skjuts åt turism och matexport. Regeringen Kristersson nöjer sig med en avsparks-träff med EU-kommissionen i Kiruna men har placerat alla andra ministermöten på Arlanda för att spara pengar.

Sveriges inställning

Regeringen Kristersson har förklarat att man valt att lägga åt sidan sina svenska ståndpunkter under det halvår som EU-ordförandeskapet löper, för att istället agera lojalt som medlare och sammanhållande kraft i EU.

Att behålla den europeiska enigheten bakom Ukrainas strid, är prioritet nummer ett.

Även regeringens stöd i riksdagen, Sverigedemokraterna, lovade i starten av ordförandeskapet att vara ”konstruktiva” så länge uppdraget pågår.

Formalia kring beslutet

Läs mer i artikeln ovan.

Vad händer nu?

Fler artiklar om Sveriges ordförandeskap publiceras här under våren.

Fler frågor

Erik Wirkensjö, presschef för det svenska ordförandeskapet i Stockholm.

Sara Keusen, presschef för den svenska EU-representationen i Bryssel.

Hemsida till det svenska EU-ordförandeskapet.

Läs mer…

Flyga mindre eller flyga med klimatbränsle?

EUs klimatarbete skjuter in sig på varje del av samhällsekonomin men hittills har flyget och fartygen klarat sig väldigt lindrigt undan det slags tunga klimatbördor som annat näringsliv ålagts.

Klimatkampen möter GMO-tvisten

GMO-mat – farligt eller nödvändigt? Frågan klyver Europa så effektivt att den i decennier helt förlamat EU. Nu kan dock klimatkampen ge GMO dödsstöten – och livsluft åt nygamla proteingrödor.

Rymden med plats för alla

President Trump överraskade alla när han i juni 2018 meddelade att nu skulle USA skaffa sig en ny militär gren, en ”Space Force.”
EU planerar också en rymdstyrka men den är framförallt tänkt för civila ändamål, inte militära.

Jorden vi ärvde – marken den gröna

Föreställ er att EU skulle reglera var vi bygger bostadsområden eller vägar… Detta är faktiskt nästa klimatinsats som EU-kommissionen förväntar sig av oss – att skydda orörd mark för klimatet och ekosystemens skull.

Rätten att få reparerat – för jordklotets skull

Att den amerikanska tidskriften och mode-ikonen Vogue uppmärksammar småländska skogsägare är ovanligt. Men smarta klimatlösningar intresserar många och Södra Skogsägarna har just en sådan: En process för att återvinna textilier så att de kan bli modeplagg på nytt.

Livslångt lärande på riktigt

Tänk att få åka på kurs varje år i ett ämne man väljer själv – med bibehållen lön. Eller att spara ihop sina veckor för att satsa på den där trädgårdsmästarutbildningen man drömt istället för att hänga kvar som revisor. Just så ser EUs vision ut.