Under våra fötter finns 25 procent av jordklotets biologiska mångfald, en materia som ger oss 95 procent av vad vi äter.
Men marken förstörs numera i en växande takt. Bebyggelse och vägnät breder ut sig, torka eller försaltning gör öken av bevuxen mark, kemikalier förgiftar jorden och erosion spolar iväg jordlagren. Varje år går cirka 500 – 1 000 kvadratkilometer mark i Europa förlorat. Dessutom uppskattas 60-70 procent av jorden vara i dåligt skick.
Jord nyproduceras oerhört långsamt och ska därför betraktas som en icke-förnybar källa. Det är inte bara en miljöfråga, det gäller klimatet också eftersom marken håller tre gånger så mycket kol som atmosfären, fyra gånger så mycket som all flora och fauna tillsammans.
EU-kommissionens initiativ från november 2021 handlar om att fokusera på mark såsom en resurs vi har begränsat av.
Mark är visserligen redan reglerat på många sätt:
- Vem som äger mark är noga registrerat.
- Användandet av mark regleras (skog, jordbruk, bygglov, strandskydd).
- Jorden analyseras för sina kvaliteter, gödslas eller skyddas för utsläpp.
Men hur resursen mark påverkas i sin helhet av dessa myllrande aktiviteter, har vi lite tappat greppet om.
Sedan år 2000 har mängden bebyggd mark ökat kraftigt i Europa på naturens bekostnad. Några av EUs tätbefolkade länder har infört mål för att hålla tillbaka den utvecklingen (Benelux, Frankrike och Tyskland) men dessa mål är frivilliga och får ofta stå tillbaka när de krockar med lönsamheten i att bygga nytt och bygga större.
Få EU-länder har formulerat en sammanhållen policy för mark. Sverige med sina 16 ambitiösa nationella miljömål nämner till exempel enbart jordbruksmark som skyddsvärd.
EU har för egen del haft en markstrategi sedan 2006 men den är spretig och har gett få resultat.
Den skärpta markstrategi som EU-kommissionen tagit fram utgår alltså från mark som ändlig resurs. Strategin ges ett brett syfte: Att skydda, att återställa, att övervaka och hållbart använda den resurs som jord utgör.
Målen är ambitiösa: År 2050 ska EUs jordar överlag ha återställts till hälsosamt skick och ingen mer mark ska ha gått förlorad.
Det sistnämnda målet lär bli kontroversiellt – potentiellt måste då EU-länder uppmanas att avstå från att bygga bostäder eller vägar för att bevara orörd mark så att den kan fortsätta göra tjänst som hem för biologiska ekosystem.
Strategin tar upp som tänkta åtgärder såväl tvingande lagstiftning som frivillighet, bidrag som incitament och forskning för att stärka kunskapen.
Ett nytt inslag handlar om att ta till vara uppgrävd och bortforslad jord – sådan som regelmässigt körs bort efter byggen och från industrier. Den ska behandlas och regleras som avfall.
Att införa pass för jord, är ett annat förslag. Dels ska uppgrävd mark som forslas till ett annat EU-land för deponering åtföljas av ett dokument om vad jorden innehåller (eventuella miljögfter, osv). Dels vill EU-kommissionen sprida ett belgiskt/nederländskt försök att introducera hälsointyg för jord i jordbrukssektorn.
