Ukrainas president Volodmyr Zelenskyj lät inte de 701 ledamöterna slippa undan där han satt på skärmen i sin bekanta militärgröna T-shirt, en vecka efter Rysslands anfall och talade till Europaparlamentet i Strasbourg där de alla rest sig upp, för att visa honom sin respekt.
”Ge oss EU-medlemskap, vi har bevisat att vi förtjänar det,” fortsatte han att kräva när EUs premiärministrar och presidenter våren 2022 turades om att ta tåget till krigshärjade Kiev för att synas på bild med världens nye hjälte, ledaren för de modiga ukrainare som med så oväntad framgång bekämpade Rysslands armé.
Med tårar i ögonen och en tupp i halsen kan politiker ha svårt att säga nej men EU-medlemskap vinns egentligen inte med mod.
EUs fördrag ställer grundläggande krav: Ditt land ska vara europeiskt och ska respektera samt leva efter EUs grundläggande värderingar.
Ännu några krav har ställts av EUs högsta instans, toppmötet. Ditt land ska vara…
* en demokrati, rättsstat och erkänna minoriteters rättigheter
* en marknadsekonomi,
* ha fungerande institutioner som kan omsätta EU-regler i verkligheten.
Till sist ska både EUs institutioner säga ja till den nya medlemmen liksom det ansökande landets befolkning samt parlament.
Knappt fyra månader senare gav EU-ledarna med sig och beviljade Ukraina status av EU-kandidat efter att i 30 år envist ha upprepat att tyvärr Ukraina, ni räknas inte som europeiskt land.
Att vara EU-kandidat är oerhört betydelsefullt för det är teoretiskt sett ett ja till medlemskap… så snart landet har tagit ombord EUs alla regler och uppfyller kraven. Bevisbördan faller alltså nu på den sökande vilket betyder att sköter man sina kort rätt, så kan EU i princip inte neka.
Ändå står sju länder i kö till EU-medlemskap och har gjort så under större delen av 2000-talet utan att komma ett steg närmare medlemskap. Det gäller alla sex Balkanländer samt Turkiet. Varje år gör EU-kommissionen en noggrann genomgång för att se om dessa ansökar- och kandidatländer har rört sig framåt. Varje år måste man konstatera att det är mycket långt kvar. EU kräver tuffa och krävande reformer. Sittande Balkan-regeringar vill eller kan inte genomföra dem.
Bland Balkanländerna urskiljer sig ändå Nordmakedonien och Albanien som främst i ledet. EU-kommissionen rekommenderade redan 2020 att de skulle få starta medlemskapsförhandlingar. Fortfarande 2022 har inget hänt eftersom grannen och EU-landet Bulgarien lagt veto mot dem.
Turkiet är ett specialfall. När landet år 2005 fick status av kandidat under premiärminister Recep Tayyip Erdogan ansågs Turkiet vara progressivt, på snabb väg att bli ett demokratiskt och fritt land. Men utvecklingen vände och år 2022 är Turkiet snudd på ett enmansvälde där president Erdogan fängslar politiska motståndare och bestämmer allt själv, inklusive vad räntan ska ligga på.
Samtal om EU-medlemskap är instuvat mycket djupt i frysskåpet.
Ytterligare specialfall blir nu Moldavien och Georgien. Precis som Ukraina ansågs de så sent som i februari inte som aktuella, inte europeiska. Men kriget i Ukraina har förskjutit gränser och lilla Moldavien – nära integrerat med Rumänien – blir nu också ett kandidatland.
Georgien får inte den statusen än eftersom landets regim stött Ryssland i Ukrainakriget. Men Georgien får ändå räknas som ansökarland.
Fördelen med att ha godtagits som ansökarland eller kandidatland, är att EU sätter av en hel del bidragsmiljarder för att hjälpa länderna att reformera. Dessutom skickar man ut assistans i form av jurister, statsvetare, tjänstemän eller vad som kan underlätta.
Bara under de senaste sju åren (2014-2020) la EU t.ex. 7 miljarder kronor i assistans för reformer av de sex små Balkanländerna.
Mellan 1990 och 2020 har 220 miljarder kronor gått från EU till Balkan för ekonomiska investeringar.
”Tack,” svarade en rörd president Zelenskyj på EU-beskedet vid midsommar 2022 att hans land blir EU-kandidat.
Zelenskyj vet att det återstår många reformer innan medlemskapet blir verklighet. Men han vet också – liksom Rysslands president Putin nu vet – att Ukraina hädanefter hör till den europeiska familjen och inte längre kommer att vara en del av vad Ryssland anser som sin intressesfär.
EU-beslutet följde inte strikt den europeiska processen. Men ibland trumfar politiken reglerna.
