En europeisk åklagare för att skydda EU-kassan

Kinesiska företag exporterade kläder och skor för miljarder till Frankrike och Spanien men lät importen gå via brittiska hamnar. I Storbritannien uppgav man ett lågt värde på godset för att bli skyldig låg moms. När varorna anlände slutkunderna i Frankrike och Spanien, begärde företagen däremot ersättning för betald moms till varornas riktiga värde.
Mellanskillnaden blev en rejäl extrainkomst för företagen.
Bedrägeriet kunde fortsätta i flera år för brittiska myndigheter ingrep aldrig. De förlorade ju ingenting utan tjänade tvärtom i att hamnarna fick extra kommers.

Att lura EU-kassan på pengar låter sig göras lite lättare om man opererar i fler än ett EU-land. Minst 50 miljarder euro om året beräknas gå förlorade på det viset. Bedrägerierna över en landgräns blir, som vi ser ovan, svårare att upptäcka.

Nationella rättssystem som ändå har avslöjat brott mot EU-medel, kan dessutom bara åtala brott som utförts i det egna landet. Fallet med de kinesiska företagen faller t ex mellan stolarna.

Samarbete mellan flera länders rättsystem låter som en möjlighet men blir ofta krångligt eftersom bevisföring och brottsbeskrivningar skiljer sig åt mellan EUs länder. Bedrägerier som upptäcks av Olaf, EU-kommissionens administrativa utredare, och som överlämnas till nationella åklagare för åtal, leder därför bara till utdömda straff i hälften av fallen.

2013 föreslog därför EU-kommissionen att skapa en gemensam europeisk åklagare med rätt att åtala gränsöverskridande – europeiska – bedrägerier mot EU-medel.

Förslaget har tagit lång tid att nå beslut. Idén stötte på motstånd bland EU-ländernas regeringar eftersom brott och straff är nationell kompetens. Lösningen blev till slut att gå utanför sedvanligt EU-samarbete och använda den juridiska formen ”fördjupat samarbete” för att upprätta en sådan åklagare. Besluten om EPPO gäller därför enbart de 22 EU-länder som frivlligt anslutit sig.

EPPO (European Public Prosecutor’s Office) ska placeras i Luxemburg och bör kunna dra igång arbetet tidigast under 2020. Myndigheten kommer att bestå av en chefsåklagare och ett kollegium där en åklagare från varje EU-land som valt att delta ingår. Den åklagaren blir länken mellan EPPO och sitt hemland.

Kollegiet fattar de överordnade besluten för EPPO liksom enas om interna regler. Ur kollegiet hämtas två åklagare som biträder chefsåklagaren i det dagliga arbetet.

Just nu diskuteras ett förslag att också låta EPPO åtala terroristbrott, en annan brottskategori som på senare år visar sig beröra mer än ett land i taget och därmed bli svårare att åtala.

DET NYA FÖRSLAGET

EU-kommissionen föreslår att utöka EPPO:s mandat till att också täcka terroristbrott. PÅ samma sätt som med finansiella brott mot EU-kassan, kan nationella rättssytem bara åtala den delen av ett brott som ägt rum i det egna landet och därmed uppstår luckor, t ex som när terrorister 2015 slog till mot Paris men förberedelserna hade gjorts i Bryssel.

Det europeiska polissamarbetet Europol har efter 2017 haft en fyrdubbling av sådana gränsöverskridande ärenden.

SVENSK INSTÄLLNING

Den svenska regeringen med stöd av riksdagen beslöt tidigt att inte delta i EPPO. Riksdagens justitieutskott ansåg initiativet var ett angrepp på svensk suveränitet.

Inrikesminister Anders Ygeman valde dock att delta i förhandlingarna om EPPO tillsammans med de länder som ville ingå i åklagarkontoret. Sverige drev bland annat krav på hur tillsättningen av åklagaren ska ske och hur tillsynen ska genomföras, att nationalstaterna ska få styra över åklagararbetet och hur öppenhet och insyn i EPPO ska se ut. Ygeman rapporterade till riksdagen att önskemålen hade accepterats av övriga länder. Sverige meddelade trots detta när förhandlingarna var i mål, att man inte tänkte delta.

Såväl statsminister Stefan Löfven som moderaterna har i efterhand ändrat åsikt och öppnat för att Sverige borde ansluta sig till EPPO medan justitieminister Morgan Johansson (s) sagt att det inte är aktuellt.

Riksdagens justitieutskott har förklarat sig  tveksamma till det senaste EU-förslaget att utöka EPPOs mandat till terroristbrott och vill avvakta för att se hur det avlöper.

Regeringen förklarar i sitt fakta-PM till riksdagen om det nya förslaget att frågan behöver utredas ytterligare.

FORMALIA KRING BESLUTET

Grunderna för ett straffrättsligt samarbete om en europeisk åklagare finns i fördragets artikel 86 men där nämns bara brott mot ekonomiska intressen. För att utöka EPPOs mandat till terroristbrott krävs därför en fördragsändring.

Ett sådant beslut kräver enhällighet i Europeiska rådet (alltså på EUs toppmöte för stats- och regeringscheferna) för att gå igenom. Det innebär därmde också att även de länder som inte är med i EPPO måste godkänna beslutet att utöka åklagarmyndighetens mandat.

Därefter ska beslutet ha Europaparlamentets samtycke.

FÖRDJUPAT SAMARBETE

Formen ”fördjupat samarbete” är möjligt att ta till när en grupp EU-länder vill gå vidare i integration medan andra inte vill. Kraven som ställs är att a) det ska handla om ett samhällsområde inom ramen för vad EU gör, b) minst nio länder måste ingå i den första gruppen c) samarbetet ska fortsatt vara öppet för länder som vill ansluta sig senare.

Tillstånd att inleda ett fördjupat samarbete ska ges av ministerrådet (kvalificerad majoritet krävs) och godkännas av Europaparlamentet (enkel majoritet).

VAD HÄNDER NU?

EUs stats- och regeringschefer måste enas på ett toppmöte om EPPO:s mandat ska kunna utökas men har inte tagit upp ämnet sedan förslaget först kom hösten 2018.

Parallellt förhandlar ministerrådet med Europaparlamentet om vem som ska utses till EU:s förste chefsåklagare. Våren 2019 hölls tre möten utan reusltat där det stod jämnt mellan fransmannen Jean-Francois Bohnert som EU-regeringarna önskar och rumänska Laura Codresa Kovesi som parlamentet föredrar (omstridd i sitt hemland Rumänien för att ha åtalat högt uppsatta rumäner för korruption.)

FLER FRÅGOR: