EU och corona, del 2: Miljardregnet som kan förändra EU

Efterskalvet av coronapandemin skakar om Europas ekonomi och många, många miljarder har letats fram för att lindra smällen. Med de stora summorna väcks också frågor om makt och om EU nu är på väg att vinna mer.

I slutet av mars 2020 när Italien och Spanien kämpade mot en övermäktig fiende i coronan och andra EU-länder rustade för sin tur, utbrast ett mäktigt gräl mellan EU-ledarna. Det skedde över skärm, som snabbt blivit brukligt, men var inte mindre våldsamt för det.

På ena sidan stod en rasande italiensk premiärminister, Giuseppe Conte – stödd av minst nio länder där Spanien och Frankrike var i första ledet. I andra ringhörnan befann sig paret Rutte (Mark) och Merkel (Angela), regeringschefer för respektive Nederländerna och Tyskland.

Grälet handlade om pengar för att klara krisen. De flesta länder hade valt en ”lockdown” av hela samhället för att minska smittspridningen. Näringslivet stod i princip stilla överallt. En djup ekonomisk kris med konkurser och miljoner arbetslösa hotade.

”Ni kan ju alltid låna,” sa Merkel och Rutte.

Då klev de rakt in i en puttrande surdeg som skapat spänningar i EU sedan den globala finanskrisen åren 2008-2015. EU insisterade den gången, på tyskt krav, att den krisen bara kunde lösas genom åtstramningar. Länder som dragits ned i finanskrisen kunde enbart få nödlån mot att de gick med på att genomföra åtstramningar av statsutgifterna, dikterade av andra.

Grekland, Spanien och Portugal sparade på skolor, A-kassor, äldreomsorg, sjukhus och allt de kunde hitta. Grekland fick sälja ut statliga bolag, hamnar och flygplatser. Den förnedringen tänkte inte Italien utsätta sig för och det tänkte Grekland, Spanien och Portugal inte gå med på en gång till. Sydeuropa krävde stöd den här gången, inte lån.

Ordväxlingen blev så het på EU-toppmötet att det plockades upp i sociala media. Ovanligt nog vann Rutte och Merkel inte medhåll i sina hemländer för att tufft ha försvarat sina skattebetalares pengar. Bristen på medkänsla och solidaritet uppfattades som stötande.

Men framförallt fick Merkel och Rutte mothugg från ekonomer och från sitt eget näringsliv. EU:s inre marknad, påpekade dessa, måste kickstartas samtidigt överallt för att kunna hacka igång igen. Det vore dålig ekonomi för alla att riskera fortsatt kollaps i nio sydeuropeiska länder – 20 procent av inre marknaden. Just Tyskland och Nederländerna tjänar mest av alla EU-länder på den inre marknaden.

Vid nästa toppmöte fortsatte grälet och den här gången förde svenska statsministern ordet mot Sydeuropas krav. Sverige, Nederländerna, Österrike och Danmark hade skapat en allians för att i EU:s budgetförhandlingar kämpa tillsammans för att hålla nere sin andel så mycket möjligt.

Stefan Löfven hade redan året innan EU:s budgetförhandlingar ens inleddes, lovat vid en presskonferens att vara ”snålast i Europa” och han har därefter upprepat lovat riksdagspartierna att stå på sig. Men i mitten av maj ändrade sig oväntat Tysklands förbundskansler Merkel. Tillsammans med den franske presidenten Macron föreslog hon att EU gemensamt skulle låna upp 500 miljarder euro och ge pengarna till hårt drabbade länder.

Trots protester från de fyras allians, la EU-kommissionen några dagar senare fram idén som ett formellt EU-förslag. 750 miljarder euro föreslogs lånas upp av EU som alla EU-länder går i borgen för. 500 miljarder skulle gå ut i stöd, resten i lån. Detta kom tillsammans med ett nytt förslag till EU-budget på 1 100 miljarder euro med en tydlig inriktning på en klimat- och digital framtid för EU. I en eftergift till de fyra sparsamma, erbjöds dessa att behålla sina nuvarande rabatter på medlemsavgiften. Dessutom skulle stöden till corondrabbade länder villkoras. Ännu ett sätt att försöka göra förslaget mer lättsmält var att förlägga återbetalningen av EU-lånet till framtiden, mellan 2028 till 2058. På så vis skulle sittande regeringar inte behöva ta några pengar ur sina statskassor för att hjälpa andra länder.

Förslaget är radikalt på fler sätt än att summorna som nämns, är historiskt stora. Det vore en nyhet att tillåta EU ta upp lån för att spendera*. Alla som fruktar att EU ska utvecklas i federal riktning, mot ett Europas Förenta Stater, ser här en risk att det inte kommer vara sista gången som EU-institutionerna vill skaffa sig pengar utan att behöva vända sig till medlemsländerna.

EU-kommissionens nästa idé väcker samma fruktan – nämligen att man kunde betala av lånet genom att tillåta EU ta upp avgifter. Hittills har EU:s kassa framförallt bestått av ländernas medlemsavgifter (85 proc) och till en mindre del av tull-, jordbruks- och sockeravgifter. Kommissionen har flera förslag på nya EU-avgifter för att dra in pengar: En importavgift på varor som skapar stora CO2-utsläpp, en avgift på storbolag från icke-EU-länder som tjänar mycket pengar på den inre marknaden, en avgift på det land som inte återvinner plast och så vidare.

Många olika spår i EU-debatten löper därför ihop i de förhandlingar som ska föras om dessa nya steg, döpt av EU-kommissionen till ”Next Generation EU”:

  • Den klassiska frågan hur mycket pengar EU ska ha och vem som ska betala är oavslutad trots lång debatt om EUs kommande budget för åren 2021-2027.
  • Klimatet och digitala satsningar står i fokus för diskussionen om vad EU bör satsa på.
  • Mer EU-gemenskap eller inte? Tveksamma ogillar att Sverige ska gå i borgen för lån som hamnar i andra EU-länder eller att EU ska ratta mer än dubbelt så mycket pengar för sina medlemmar.
  • Ämnet ‘nya befogenheter för EU-institutionerna’ väcker oro. Ska Bryssel styra var länderna satsar stödpengarna? Ska EU få frihet att finansiera sig via avgifter?
  • Rättsstaten blir ett hett tvisteämne, för borde inte ett land nekas EU-bidrag som inte respekterar rättsstaten och medborgerliga rättigheter?
  • Konkurrensen från Kina och USA, mfl, väcker frågan om EU borde sätta upp högre murar kring sin inre marknad vilken idag är öppen för aktörer från hela världen.

*Fotnot: EU lånar egentligen redan men mycket begränsat och enbart i specifikt fastställda syften som att ge stöd till grannländer i akut kris, t ex Ukraina.

Fakta: MILJARDREGNET

• ECB (centralbanken) – 750 mdr euro – stödköp av obligationer
• ESM (euro-fond) – 240 mdr euro – nödlån till corona-utgifter
• EIB (EUs investeringsbank) – 60-200 mdr – företagslån
• RECOVERY (EU-fond) – 750 mdr euro – stöd och lån till investeringar i klimat, digitalt och beredskap
• SURE (EU-fond) – 100 mdr euro – lån till arbetsmarknadsstöd
• EU:s 7-årsbudget – 1 100 mdr euro

DET NYA FÖRSLAGET

”Next Generation EU” är det officiella namnet på återhämtningsfonden på totalt 750 miljarder euro.

Den vävs ihop med förslaget om EUs nya sjuårsbudget på 1 100 mdr euro i syfte att alla satsningar ska hänga ihop och styra åt samma håll.

Flera principiella frågor måste lösas i förhandlingarna. Först den omtvistade frågan om hårt coronadrabbade länder ska få lån eller stöd. Därefterom EU ska få rätt att finansiera sina utgifter på annat sätt än via ländernas medlemsavgifter.

Länderna måste också enas om innehållet i budgeten – hur mycket till jordbruk, till försvar? Hur mycket till forskning och till klimatåtgärder?

FORMALIA KRING BESLUTET

Förslag om att ge finansiellt stöd till EU-länder i kris baseras på artikel 122 i EU-fördraget. Beslutet ska tas enhälligt av EUs regeringar. Europaparlamentet ska bara informeras.

EUs sjuårsbudget grundas på artikel 312 i fördraget. Den beslutas med enhällighet bland EU-regeringarna. Europaparlamentet ska ge sitt samtycke vilket innebär att säga ja eller nej men utan rätt att ändra. (Parlamentet kan däremot ändra i de årliga budgetarna som i större detalj förhandlas varje höst.)

Sjuårsbudgeten ska börja gälla i januari 2021 och löpa till 2027. Förhandlingar har pågått sedan våren 2018 utan att enighet nåtts. I maj 2020, efter coronapandemin, la EU-kommissionen ett kraftigt ändrat förslag till sjuårsbudget – totalt sett lägre än det man föreslagit 2018 men högre än vad EUs medlemsländer förhandlade kring före corona-utbrottet.

SVENSK INSTÄLLNING

Svenska regeringen och riksdagen med undantag för liberalerna, har i budgetsamtalen varit hårdnackat emot att på något sätt få en höjd svensk medlemsavgift efter att Storbritannien lämnar EU (då 12 procent av intäkterna försvinner).

Statsminister Löfven har likaså motsatt sig att coronadrabbade länder får stöd av EU men har varit öppen för lån från EU om dessa kopplas till villkor på mottagarlandet.

VAD HÄNDER NU?

Förslagen finns på bordet och EU-länderna för redan debatten över telefon och via videokonferenser. Tyskland, som är EUs ordförandeland under andra halvåret 2020, hoppas kunna nå en överenskommelse i juli 2020.

FLER FRÅGOR: