”Det står klart nu att vi inte kommer komma i närheten av 1 miljon,” suckade Tysklands försvarsminister Boris Pistorius före EU-mötet i november. Ännu tyngre lär Ukrainas försvar sucka för bristen på ammunition är skriande. Mitt under eldstrider tvingas man ransonera skotten för att det ska räcka till.
Ändå gavs löftet så lekande lätt från EU-ledarna i mars 2023 när Estlands premiärminister Kaja Kallas kom upp med idén. Det är klart vi ska hjälpa Ukraina med ammunition! EU ska gemensamt köpa in och finansiera ammunition till Ukrainas försvar. En halv miljon granater skulle direkt letas upp ur EU-ländernas lager och hyllor för att sändas över meddetsamma. Den andra halvan skulle tillverkas pronto. För EU var detta ett nytt steg, försvarsfrågor och militära frågor ligger inte under EU utan nationellt. Men ett Ukraina i krig sågs som en så stor utmaning att det måste till gemensamma krafter för att ha en chans att göra skillnad.
Det första som EU-kommissionären Thierry Breton upptäckte när han turnerade runt bland europeiska ammunitionstillverkare, var att de var en svårövertalad grupp. Ammunition tar tid att tillverka, de hade redan order som fyllde deras produktionslinjer och var inte säkra på lönsamheten i att öppna fler. Tänk om EU-ledarna ändrade sig senare? Då hade man gjort kostsamma investeringar för ingenting.
EU och EU-länderna tecknade långa kontrakt och erbjöd stöd på totalt 1 miljard euro för att få igång arbetet. Men efter en första leverans på 300 000 artillerigranater saktade farten av. Grälen började genast. Anglosaxisk press ansåg att det var Frankrikes fel som (tillsammans med Tyskland) ska ha propsat på att ammunitionen ska köpas i Europa. Men att köpa utanför är inte lätt. Kina är på Rysslands sida. Sydkorea är stora producenter men vill inte reta Ryssland. Israel behöver sin ammunition själv. Den annars givna leverantören USA lider själv brist på ammunition och importerar från… Europa. Från november har USA dessutom ökat sina leveranser till Israel.
”Från kommissionen föreslog vi EU-regeringarna att ge prioritet till Ukraina-leveranser men det vägrade de,” försvarar sig kommissionens Thierry Breton. EU-regeringarna satte mycket riktigt stopp för detta som de uppfattade vore att ge Bryssel för mycket att säga till om.
Från försvarsindustrin hänvisar man till att det tar lång tid att bygga upp produktion, att priserna har stigit med inflationen och att man behöver ha mer stöd. Men EU-länderna står alla inför en svag ekonomi hemma och är ovilliga att lägga ut mer. ”Industrin måste rycka upp sig,” ansåg Kajsa Ollongren, nederländsk försvarsminister.
”Problemet är att europeisk industri exporterar 40 procent av sin tillverkning,” hävdade EUs utrikesminister Josep Borrell.
Under tiden har Ryssland ställt om till en krigsekonomi där allt inriktas på att vinna kriget vilket bl a gjort att man nu har en dubbelt så stor ammunitionstillverkning som USA och Europa tillsammans.
Medan man i Ukraina väntar på sina vänner i väst.
