Visselblåsare ska skyddas

Fängelse blev ödet som väntade den unge fransmannen Anoine Deltour när han avslöjade skattebedrägerierna som döpts till Luxleaks. Livvakt och ständig rädsla följer visselblåsaren Howard Wilkinson sedan han avslöjat Danske Banks skumraskaffärer med ryska maffian. EU planerar nu att en lag som ska värna – för att uppmuntra – visselblåsare.

Flera stora bedrägerier har avslöjats i Europa på senare år – Luxleaks, Paradise Papers, Panama Papers, Danske Bank-härvan – och i centrum finns alltid en anställd som matar journalister med fakta.

Den som avslöjar sin arbetsgivares olagliga affärer riskerar dock inte bara sitt jobb, sin karriär utan ibland att hamna i fängelse, kanske rentav sitt liv.
En utredning från 2017 pekar på att många låter bli att rapportera oegentligheter för att de är rädda. Den visar också att det kan finnas miljarder att tjäna för alla skattebetalare om allt fusk kommer fram.

I april 2018 föreslog EU-kommissionen därför att EU ska införa regler för att skydda anställda som vill rapportera olagligheter. Därtill hade EU-kommissionen länge uppmanats av bl a Europarådet, två gånger Europaparlamentet, Transperancy International, Offentliganställdas europeiska förbund och Europeiska journalistfederationen.)

Bara tio europeiska länder har idag någon form av skydd i lagen för anställda som avslöjar interna affärer offentligt, men även där skyddet finns är det inte alltid heltäckande. Det har också visat sig när EU-förslaget väl kom, att stödet bland EU-ländernas regeringar för ett visselblåsarskydd inte är överväldigande.

DET NYA FÖRSLAGET

Reglerna gäller alla som genom arbetet upptäckt och vill rapportera vad man har rimliga skäl att tro är brott mot EU-regler på något av tio olika sakområden, bland annat skatter, korruption, miljöskydd och hälsa och säkerhet. (Ett visselblåsarskydd existerar redan för EU-anställda.)

En intern process för hur anställda kan rapportera lagbrott måste införas på alla större företag (mer än 50 anställda eller 100 Mkr i omsättning) och myndigheter (inklusive alla kommuner med fler än 10 000 invånare).

En anmälan måste få gensvar inom tre månader.

Den som gör en anmälan får inte avskedas eller straffas på annat sätt på arbetsplatsen för sina avslöjanden. Om arbetsgivaren inte reagerar inom en rimlig tid, har anmälaren rätt att gå vidare till myndighet eller till massmedia.

Medlemsländerna ska årligen rapportera till EU-kommissionen hur många ärenden som behandlats.

SVENSK INSTÄLLNING

Regeringen säger sig vara överlag positiv men fruktar i praktiken en hel del svårigheter för svensk del.

EU-direktivet skulle utsträcka det svenska meddelarskyddet till fler kategorier av människor. Att EU reglerar detta betraktar regeringen som ett möjligt angrepp på den svenska arbetsmarknadsmodellen där parterna avgör reglerna.

Kanske hotas även den kommunala självstyrelsen.

Extra granskning av yttrandefriheten behövs, anser regeringen som slutligen är osäker på hur dyrt det kan bli för företag att behöva inrätta nya mekanismer och om förslaget i den meningen verkligen är ”kostnadseffektivt och ändamålsenligt.”

FORMALIA KRING BESLUTET

Rättslig grund är artiklarna 16, 33, 43, 50, 53(1), 62, 91, 100, 103, 109, 114, 168, 169, 192, 207 och 325 i EUF-fördraget.

EUs regionkommitté samt EUs ekonomiska och sociala kommitté ska lämna remiss.

Ett beslut ska tas enligt det ordinarie förfarandet.

För ett beslut krävs ett ja från både en kvalificerad majoritet i ministerrådet (16 av 28 länder) och en enkel majoritet i EU-parlamentet. Bägge institutioner har rätt att föreslå ändringar av förslaget.

Europaparlamentet och ministerrådet förhandlar därefter fram en gemensam version. Skulle de inte kunna enas, går frågan till förlikning. Misslyckas även det, dör förslaget.

VAD HÄNDER NU?

Kommissionens förslag kom den 23 april 2018.

Utskottet för juridiska frågor i EU-parlamentet (Juri) röstade igenom sin version den 20 november 2018.

I ministerrådet har rått stor oenighet om hur reglerna bör se ut men man nådde enighet i januari 2019. EN slutgiltig kompromiss togs  därefter i Europaparlamentet den 16 april 2019 och i ministerrådet den 7 oktober 2019. Reglerna träder i kraft tidigast november 2021 (två år efter publikation).

FLER FRÅGOR: